Kreti och pleti - och jag är...?

Vissa saker lär jag aldrig förstå mig på och får nog acceptera att det är så.

...............

Jag är en väldigt framåt, öppen person som gärna säger vad jag vill - när jag vill det. Vilket ibland kan betyda att jag pratar lite för mycket eller är för gå-påig enligt andra. Men sån är jag - gillar du det inte så får du leva med det i allafall. Som kvinna är det intressant att vara sån - för det är inte helt accepterat att man är framåt och tar för sig. Nej, man ska vara lugnt, timid och vänta på sin tur - det gör inte jag.
Varför ska jag vänta på min tur? För att jag är kvinna...? Nehe du! Jag tar det jag vill ha! Mår jag bra i mig själv så finns det inte mycket som stoppar mig. Just nu mår jag ganska bra i mig själv - måste bara komma ur mitt standardbeteende och acceptera att jag mår bra. Det är lätt att falla tillbaka i gamla gängor. Och visst, dagarna innan jag egentligen skulle fått mens spökar hormonerna, så dom dagarna får jag ta. Men i övrigt så finns det inget som stoppar mig nu.

Ibland undrar jag även vart gränsen går... Jag tycker om att dansa och när jag gör det så händer det att jag dansar ganska "utmanande" - gärna mot någon man. MEN - det betyder INTE att jag på något vis är intresserad av den mannen. Men jag har en make som har NOLL i taktsinne och inte ens tycker om att dansa. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och skulle aldrig, aldrig byta ut honom!

Hm.... Äh, jag bara babblar... Mitt huvud är gröt efter jobbet och allt nytt där. Sen var jag och festade igår och har inte varit pigg under hela dagen... 37 år och orkar inte festa... Hm...? -Gammal? Jo, kanske. *s*

Livet går sin gilla gång....

Har börjat mitt nya jobb för drygt en månad sedan - känns otroligt det redan gått så lång tid... Men det känns skönt. Jobbet är lagom utmanande, arbetskamraterana är många (-viktigt för mig!) och tempot lagom. På alla sätt och vis - förutom att det inte är ett sjuksköterskejobb då - ett perfekt jobb.

Första dagen på nya jobbet fick vi veta att vi var TVUGNA att ta ut 11 semesterdagar detta året!!! Åh så jobbigt!!! -Eller, helt enkelt för jekla underbart! Så från den 24:e december till den 9:e januari (förutom den 27:e dec då jag hoppar in o jobbar en dag) så är jag ledig!

Hade det inte varit för PMD-skiten hade livet varit underbart!!! -Jo, och att jag jobbat 75% istället för 100% - för det är för mycket....

Jag har fått jobb!!!

Fick reda på det i förra veckan, så i ungefär en vecka har jag vetat om det. Har väl inte riktigt sjunkit in än, men... Det är inte ett vick utan en FAST TJÄNST! Inte som syrra - men en FAST TJÄNST! När jag tänker på det blir jag alldeles matt... Jag har fått jobb - en FAST TJÄNST! När jul kommer och barnen vill ha julklappar så HAR vi pengar att köpa julklappar till dom för! Vi kommer inte behöva snåla varenda månad för att kunna köpa nånting - för nästa månad FÅR vi båda lön igen!

Det negativa är att det är en 100% tjänst, jag ville helst jobba 75%, men det skiter jag i!

Mest av allt skulle jag nu vilja sluta där jag jobbar, trivs inte sådär jättebra med jobbet och en del arbetskamrater, och bara vänta på att få börja på detta nya jobb! Men, men - då får jag ju ingen lön. Kanske kan jag övertala gubben till att jag slutar 2v tidigare. En av dom veckorna skulle jag iaf ha semester så det blir en extra vecka bara...

På många sätt känns det skönt att det inte är ett systersjobb för min gamla "kompis" tog verkligen död på min sjuksköterskesida... Noll lust att jobba som det. Ingen säkerhet kvar på mig själv - el ja, till viss liten del kanske den börjar byggas upp igen, men nog kan jag se mig själv på mitt nya jobb tills jag går i pension. Det kräver inte så mycket av mig - kan jag ägna min fritid åt annat istället. Vården verkar ju inte vilja ha någon personal i alla fall så.

Ett problem dock - STORT problem... Vad ska jag rösta på i höst...? Det är ju faktiskt tack vare Allia nsen och deras "sparka-på-de-sjuka" politik som jag FÅR jobb överhuvudtaget! Och tack vare dom kommer jag få ut MER lön... Är det mer värt att ha ett jobb och få ut mer lön än att ha omtanke om dom svaga...? "En bra karl reder sig själv" heter det... Hm, har några månader på mig innan jag behöver bestämma mig som tur är!


Glaset mår inte så bra....

Skit....

Vet inte varför - men det blev bara skit nu... :(

Snart tomt...?

v.24 ska det börja grävas på våran tomt är det sagt. Jag tror det typ inte förrän dom är här men... Nog börjar det verka TOMT!!! :)
Vi kommer att rulla ut gräs på hela tomten dessutom - till ett fullkomligt ohyggligt pris - MEN, vi kommer ju att bo här i minst 50 år till, vad gör då det priset? Dessutom är det enda chansen vi får en gräsmatta att gå på i sommar. Troligen blir det en snyggare gräsmatta dessutom... Grannen hade problem med att deras frö blåste iväg och så som det blåser just nu så...

För övrigt mår jag sisådär... Har varit ohyggligt TRÖTT i helgen, har nog aldrig känt mig SÅ trött nån gång! Jag kunde stått och somnat! Vet inte vad som är fel, men nåt är det. Ska ta och försöka göra ett urinprov på jobbet imorgon - fördel att jobba som sjuksköterska, behöver inte lämna in prov utan kan ju göra dom själv på jobbet! Eventuellt om det är en UVI som spökar? Hoppas nästan på det för jag har verkligen inte orkat i helgen, eller ja... orkar och orkat... Det är bara att GÖRA! *suckar djupt*

Tog en av mina tabletter igår för jag var så nere och idag har det inte varit så farligt. Dom hjälper faktiskt! Har märkt det många gånger när jag mår dåligt - är lessen - att det faktiskt hjälper med tabletterna några dagar. Även om jag kanske går upp i vikt så är det nog värt det, för jag orkar inte må dåligt längre och finns det då medicin som hjälper mig - så why not? Några/något kilo extra är det väl värt att må bra för? Just nu har jag ju gått ner några kilo, vill i och för sig INTE gå upp dom igen, men ja, jag ligger ju inte på någon skyhög vikt just nu!

I veckan jobbar jag dag, kväll, ledig, dag, kväll - sedan är jag ledig en vecka!!! Och maken är också ledig nästa vecka! På söndag-tisdag ska vi bo på hotell i Götborg! Spännande med alla barnen! :) Det BLIR bra!


Glaset velar lite... :)

Snart 1v ledighet! :)

Och då är frågan - eller frågorna kanske rättare att säga. Ska man sitta lugnt tillbakalutad tills ledigheten börjar och se den rinna genom fingrarna och inget göra alls? Eller - ska man planera vad vi ska hitta på och kanske göra lite olika, annorlunda saker...? För om inte JAG gör något, hittar på något, letar aktiviteter - så lär INGET hända!
När blev jag den som ska se till att saker ska hända och packa väskor, planera utflykter, se till så tider efterföljs, jympakläder hänger med till skolan, städning genomförs hemma, tvätt genomförs, disk genomförs...? Det har inte jag bett om, eller ens i NÄRHETEN vilja ha hand om - ensam! *spyr galla*

Skratta eller gråta....?

Nej, mest tomt.

Dagen har bestått av uppstigning alldeles för tidigt (åtta - det ÄR för tidigt på helgen!) disk, frukost, sedan städning, tvätt, veckohandling, snabbt iväg för att fira min mamma, hem för mera tvätt, iväg för att ha jympa-pass, nu framför datorn.

Åh, ja just det - det är ju Mors Dag idag, det var ju därför vi var hos min mamma. Här har firandet bestått av att maken kom på imorse vid frukost vad det var för dag idag - bad barnen säga grattis till mig - vilket dom gjorde med glädje. Sedan - nada.
Och för någon som tycker man ska fira Mors Dag känns det kan jag lova! Jo, just det - det står ju en flarra vin på köksbordet nu som SVÄRMOR har fixat! Det känns ungefär som att någon sparkat på mig hela dagen - men det gör ju inte så mycket för nu får jag ju en flaska vin! SÅ FAN HELLER!!! Man sparkar inte på mig och sedan gottgör det med en flaska vin (eller va fan som helst!)

Nej, nu vill ja bo själv igen... Utan barn... -Pissliv... *gråter*


----------

*drar ett djupt andetag och kommer tillbaka till livet!*

Jag är ingen bra mamma just nu... :(

Varför vet jag inte, men det funkar inte. Så fort dom gör något dom inte får så är jag alldeles för vass mot dom och fräser ifrån direkt! Det finns olika sätt att säga ifrån, mitt sätt är inte bra - inte det jag har just nu i alla fall!
Jag älskar mina barn över allt annat, men jag orkar verkligen inte med dom just nu! Förra helgen var ett litet andningshål och jag höll nästan på att börja sakna dom innan jag kom hem. Men så fort man kommer hem så står dom en upp i halsen! Och jag H-A-T-A-R att känna så!!! Jag VILL vara den där gosiga, glada och snälla mamman! Men jag orkar inte nu! Och vad värre är, nu kommer sommaren, då kommer den lilla, ynka, gnutta ork jag hade att fullständigt försvinna! Förbannade VÄRME!!!

Jag sliter verkligen mitt hår för att försöka vara lugn och säga till på ett bra sätt men det funkar inte! Det blir lika hårt vareviga gång!

I veckan ska jag på en jobbintervju för Försäkringskassans kundtjänst också. Det är troligen en tillsvidareanställning. -Maken tyckte inte jag skulle ta jobbet, för det är ju ingen sjukskötersketjänst. Men i min värld slår en tillsvidaretjänst högre än vilken visstidsanställning som helst! Kanske jag då kan jobba heltid? Det ligger närmare än Nossebro. På många sätt SKULLE jag faktiskt vilja ha jobbet. Ett jobb dit du kommer, loggar in på telefonen, svarar på frågor från mer eller mindre glada personer - sedan åker du hem och tar hand om ditt. Inte mer än så.
Livet verkar ju inte vilja att jag ska jobba som sjuksköterska? Eller landstingen, koummunerna, politikerna verkar inte vilja att någon ska jobba inom vården...


Det kanske är så enkelt att jag har blivit bitter för hur livet har blivit och klarar inte av att hantera det...? Det blev inte det där livet med ett fast jobb, flera barn, hus med trädgård... Det blev istället en osäker tillvaro vad gäller ekonomi, hus utan trädgård och tre barn... Det räckte inte med endast det sistnämnda? :(


Nej, nu behöver jag snart lägga mig, upp med tuppen imorgon igen för att gå bredvid på distriktet! Det är PÅFRESTANDE att börja nya arbetsplatser konstant!


Imorgon ska jag dessutom klippa mig!!! *längtar* Nu blir det KORT!!! Värmen är här!



Glas-skit... :(

Fanns det bara en fågel kvar som kunde sjunga

-så ginge mitt val till Koltrasten.

Finns det nåt mer underbart än att höra den drilla...?

Det gick bättre idag! :)

Idag var jag till riktig nytta kände jag och gjorde många rätt! *glad*

Dock är jag fortfarande TRÖTT - TRÖTT - TRÖTT - TRÖTT!!! Men det är fortfarande första veckan. :)

Trött, trött, trött, trött... Så infernaliskt TRÖTT!!!

Men så brukar det å andra sidan bli när man börjar nytt jobb - men HERRGUD vad trött jag är!!! Slutar kl 14 tack och lov varje dag, men börjar 7, så det blir till att gå upp vid 5.30 varje dag - vilket min kropp inte är anpassad till och kommer så aldrig att bli... *snarkar*

Jaja, torsdag imorgon och sedan bara fredag kvar, sen e re helg!

Och på fredag i nästa vecka ska jag på jobbintervju!!!! En tillsvidare-anställning, dock ej som syrra och med lägre lön än jag har idag. Men ett helt annat jobb utan ansvar osv - kanske nåt man vill ha nu? Annat i livet som lockar...?
Har även sökt vidareutbildningar, anestesi, IVA och även som barnmorska. Men vill jag det...? Vad vill jag? Hm... -Ja, just nu skulle lite smågodis inte sitta helt fel! Men jag orkar verkligen inte åka iväg och köpa det. Kanske man egentligen borde cykla ner till affären och köpa lite...? -För den ytte-pytte-lilla motionens skull också...? ..... -Nja...


Mår inte helt hundra känner jag, gjort lite småfel här och där som stör mig. Men den där dagen innan julen har verkligen tryckt ner mig i skorna som syrra så det är helt otroligt! Innan hade jag jättebra självförtroende som syrra - nu är det NOLL! Och då kommer misstagen. :(
(Ni behöver inte vara oroliga, det är inga farliga misstag eller sånt som att ge fel medicin, förväxla provrör, osv eller nåt sånt - men misstag som stör mig i vilket fall som helst.)
Vet inte om jag är glad eller lessen... Går lite mittemellan just nu, med en liten hint åt lessen.


Idag var vi på stan och åt glass jag och barnen iaf. Var inte tänkt så, men det var så fint väder så jag tyckte att -Äh, va skam! Så det blev en PoP74 för mig - för er som inte känner till den så kommer ni till Skarabôrg nån gång och det finns "Klings" glass - så TA EN POP74!!!!

Nej, lite popcorn kanske som substitut....? Och sen sova...?

Ska det vara så svårt?!

Att skicka ett sms eller ringa när man sover borta?! JAG klarar av det, men inte min andra hälft. Och nu är han sur för att jag är sur för han inte sms:ade eller ringde... *surar ännu mer!*

Lite orolig inför morgondagen...

Ska på "öppet hus" för några som har lite saker att fira. Och jag vet ju inte hur jag mår imorgon - att inte komma är inte okej i detta sammanhang... Maken hinner troligen inte ner i tid - är i Sthlm idag och sover över inatt där uppe för att komma hem imorgon.

*orolig...*

Trädgårdsarkitekt!

Japp - en sådan har varit här nu precis och tittat på våran tomt! Och jisses säger jag bara - vad jag är OKUNNIG inom detta området... Så det är ju tur det finns folk som kan det. :)

Fast, jag vet inte om jag vill veta vad det kommer kosta. Men visst är det värt det, egentligen, att få ordning på tomten och det enda man behöver göra själv är att så och vattna, vattna, vattna, vattna, vattna...

I helgen ska jag iväg också! Åker iväg med min mor och mina morföräldrar! Så fredag eftermiddag far vi och hem kommer vi på söndag eftermiddag! *längtar!*


Glaset bubblar nog lite av förväntan... :)

SEMESTER!!!

Jag måste få komma iväg SJÄLV!!! Vart är JAG någonstans?! Jag håller på att tappa mig själv i allt!

Tomt...? Vågar man hoppas?

Var förbi en tjomme nu och tittade på våran tomt - vi har ju bara ett nybyggt hus men ingen tomt som det ser ut just nu... Tredje sommaren vi är inne på... F*n vad vidrigt det känns! I alla fall var han här och tittade på tomten och ska lämna förslag så fort som möjligt. -På frågan när jag ville veta mera så svarade jag, -Igår helst, så skrattade han och sa att han förstod.

En lustig sak bara var att han sade sig kunna se andar... Jag tror ju dock inte på sånt, men visst var det intressant. Det var tydligen lugnt hos oss sa han.
Men kanske vore det en, hur ska man säga, förtröstansvärd tanke. Att de våra alltid finns med oss? Tar hand om oss och ser till vårat bästa? Och att livet faktiskt inte tar slut när vi dör? (Många andar det måste bli då om dom inte försvinner...?)
Jag tillhör nog dom få som faktiskt inte är rädd för döden, visst jag kanske inte vill dö en lång utdragen död, men att dö - det bekommer mig inte så mycket. Alla ska vi den vägen vandra en dag och jag vill ju gärna se mina barn växa upp och så men skulle det hända något så jag inte får göra det, ja då var det nog meningen så. Kanske hänger det ihop med hur jag mår? Ibland känns det inte värt allt lidande. Jag höll på att bli påkörd av en lastbil för ett bra tag sedan, men jag blev inte rädd, bara lugn. Fast, så reagerar jag ofta i kris-situationer, jag blir lugn...


Märkligt hur svårt en del människor har för att prata med andra om att de mår dåligt. Vad är man rädd för? En person i min närhet pratade om att hon mådde dåligt - psykiskt - under en lång tid. För mig känns det naturligt att prata om att HON mår dåligt, men att jag själv gör det...? Inte en SUCK att jag skulle nämna det. Det finns bara EN person i mitt verkligen liv - alltså det utanför FB, internet och allt sånt - som vet hur jag mår. Min make. Inte en enda person till (läkaren räknas liksom inte för hon måste jag ju söka upp.) Jag tror min mamma anar hur jag mår, men hon kommer aldrig att fråga. -Bra eller dåligt? Vet inte...

Nej, nu måste jag gå och återbörda den kopp kaffe jag drack förut till moder jord igen. :)


Glaset har blivit mindre, men det finns lite i det. :)

Barnfri? -MY ASS!!!

Mini-me har kräkts idag och är hemma hela dagen imorgon!

På lördag är det fotbollsmatch för den store. Dom små är hemma med mig.

Dessutom ska maken iväg och jobba i Stockholm nästa vecka och behöver sova över.


Någonstans står någon och skrattar rått åt mig... :(


Jag VILL ANDAS!!!

Jag behöver få vara barnfri!!!

Älskar mina barn över allt annat, men just nu går dom mig på nerverna och det finns inget slut!!! Det finns ingen som kommer och säger "-Jag kan ta dom, åk iväg ett tag du." Bara en förstående min och "-Det blir bättre när du börjar jobba". Så då spelar det liksom ingen roll att jag inte orkar just nu?

När jag har mått dåligt ett tag och är på väg upp så finns det så mycket som slår ner mig igen. Under tiden jag mår dåligt gör jag ingenting, jag har fullt upp med mig själv och hålla uppe masken inför barnen, så allt annat blir "lidande". Detta betyder att andra delen i detta hushåll får VILA uppenbarligen - dvs den delen behöver inget göra heller. Utan det tar jag när jag mår bra igen - dvs slås ner igen.

F*n, j*vla deppblogg detta är då.

Mellandag idag... :)

Mår lite halvdant, lite ingenmansland sådär. Känns rätt bra. *ler*

Undrar om man kan vara så fräck så man frågar efter barnvakt imorgon IGEN?!?! Hm, kanske inte... Mina föräldrar har väl annat att göra. Det är ju det vanliga - få träna!!! Men, detta är ju en speciell ledare och ett speciellt pass... MÅSTE verkligen göra klart mitt eget pass imorgon också! Tänker inte köra det gamla på fredag! *VÄGRAR - VÄGRAR - VÄGRAR!!!*

Och på måndag har jag danspass - känns inge bra med tanke på min fot som gör rätt ont. Hm... *funderar vidare*

Var och åt ute med min syster och mini-me idag. Åt stekt fläsk, potatis och löksås (-nja, löksås kallar jag den inte, men sås var det väl) och jag hade inga tabletter med mig. Det märkte jag av rätt snabbt, så helt klart så ÄR jag laktosintolerant!

Tog mig en liten löprunda förut också - men det är skam vad tråkigt det är!!! Men, dock löpte det (*hahahah - I kill myself*) på rätt bra ett tag där. Var inte speciellt jobbigt. Men ont i foten har jag nu... :( F*n...

Nu är det snart läggdags för dom stora - barnen alltså! Själv ska jag nog också försöka somna tidigare ikväll. Först en rostad macka med röd och svart kaviar, creme fraiche plus hackad lök på.... *längtar...* :)


Glaset börjar nog fyllas på lite! :)

Jag varken orkar eller vill längre.

Det får räcka så.

*tar mig i kragen och fortsätter...* :(

Tänk vad man kan kracha?!

Så fullkomligt! :(

Idag fick vi ett telefonsamtal om att vi skulle få oväntat besök. Inför ett sådant besök har man det inte så stökigt som vi har det just nu... Så det var till att dra iväg i 200 knyck direkt och börja panik-städa! Och F*N vad jag krachade då!!!
Visst kan man låta det vara som det var innan - men det finns gäster och det finns "gäster". Dessa visar man inte hemmet som det såg ut innan panikstädandet var klart. Vems är felet om det är ostädat också...? Mannens...? *LMAO* ALLT, ALLT - A L L T sådant ansvar ligger på kvinnan! Ostädat hem = DÅÅÅÅÅLIG kvinna! Ostädat hem hos barnfamilj = RUUUUSKIGT USEL MAMMA!!!

Dessutom klarar jag inte AV dessa frågor om varför jag inte har något jobb nu! -Varför jobbar inte du? -För det finns inga jobb som sjuksköterska här nere just nu. -Men, timvikare måste man ju kunna få jobb som? -ÄR DU HELT J*VLA DÖV?!?! JAG SA PRECIS ATT DET INGA JOBB FINNS!
Jag orkar inte med den diskussionen en enda förbannad gång till!!! Hela samhällets attityd att arbetslös = lat. Så in i h-e trött på den!

Så jag var inte hemma när dom kom och kom hem först efter dom åkt... Men jag krachade fullständigt och ligger nästan på golvet och gråter. -Piss-skit!


Förbannades, j*vla, helvetes skit!

Sitter och firar i min ensamhet...

Blev idag erbjuden ett vick som sjuksköterska på ett äldreboende plus lite distrikt från den 15:e maj till och med den 15:e september. 75% tjänstgöringsgrad och 24' i månaden! -Precis det jag ville och begärde! *GLAD!!!*

MEN - nu har gubben gått och lagt sig när jag väl kommer hem... Har varit iväg på ett sminkparty - Mary Kay - och han hade det jobbigt på sin fotbollsträning. Så han gick helt sonika och la sig... *trist* :(
Och på min sida sängen ligger det fullt med grejer som jag la upp där tidigare idag - hur jag ska få plats där begriper jag inte - så jag skiter i det och lägger mig nån annanstans. *sur*


Glaset var bubblande fullt på vägen hem men blev rätt torrt nu... :(
Nya tag imorgon!!!

I'm so tired...

Finns nån låt som går så va? I nån komedifilm av han Mel Brooks.

Har ont i foten igen efter att ha haft två pass på raken i onsdags. Det var bra innan - men nu vet i skråen... Det gör gôront! Ändå har jag tagit en Voltaren. :(

Imorgon kanske jag får besked om ett jobb... -Vad vill jag - egentligen, innerst inne?


Glaset är väldigt trött, men rätt så nöjt. :)

GAAAH!!!

*sliter mitt hår!!!*

Anställningsintervju idag igen...

Känns fel att beklaga sig, men det tänker jag göra i alla fall! För det är ohyggligt påfrestande att gå på intervjuer!

Och nu ska jag gå och göra mig "fin" till intervjun... -"Fin" och "fin" i och för sig...


Glaset är tomt idag. :(

Intervju idag igen....

Ska på intervju för ett jobb som syrra på öppen psyk mottagning i Skövde idag. Ett jobb jag faktiskt väldigt gärna skulle vilja ha. Dels är psyk en spännande gren inom vården och dels så är mottagningsarbete väldigt bra rent arbetstidsmässigt! Sen är det en stooor sak till - det är såvitt jag minns en tillsvidaretjänst!!!

På måndag ska jag på en annan intervju, ett vick som sträcker sig fram till 15:e september. Dock en bit härifrån, 48 min resväg enligt Eniro och det brukar stämma. Nästan 6 mil enkel väg. Men det är bara här nere som det anses vara lång resväg. Uppe i Sthlm hade man jämt den resvägen och inte reagerade man för det? Och i Norrland kan jag inte tänka mig man reagerar nämnvärt för en så "kort" sträcka? *s*

Nåja, två jobb som är stadigvarande ett bra tag framöver i alla fall... Vågar man hoppas?! Jo, visst måste man det?!!!


Glaset väntar på dagens första kopp kaffe och är REJÄLT nervöst!

JAG VILL HA EN PAUS!!!

Missförstå mig inte - jag älskar verkligen mina barn och skulle kunna gå på glödande lava för deras skull eller va f*n som helst. MEN - jag vill ha en PAUS nu!!!
Varje dag ser precis likadan ut och är så koncentrerad. Upp strax innan sju, fördela kläder till barnen, hjälpa mini-me litegrann. Plocka fram frukost, äta frukost - packa in barn i bilen för att lämna dom stora till 8.15 då deras skoldag börjar. Mini-me ska vara på dagis 8.30, så där blir det lite väntande innan man får lämna honom. Efter det åker jag hem - gör ingenting utan väntar mest på att tiden ska gå. Man hinner i princip påbörja något - sedan måste man avsluta det direkt för kl 11.15 ungefär åker jag iväg för att hämta mini-me igen. När vi kommer hem, 11.40 skall jag göra lunch till oss båda. Vi är ofta klara till 12.15 nånstans. Då ska vi vänta på att få åka iväg och hämta dom stora som slutar skolan 13.15. Så vid 13-tiden åker vi iväg och hämtar dom stora. Efter det är jag ensam hemma med alla tre fram till 17-tiden då deras pappa kommer hem och då ska vi äta strax efter det.
Tre-fyra gånger i veckan åker jag iväg på kvällen för att träna i ungefär en timme. -Det är mina enda andningshål... Just nu känns det som det är för mycket barn. Jag vill ha en PAUS!!! Kanske få åka iväg en helg och få känna hur jag saknar dom?! Få SLIPPA laga mat varenda dag?!
Jag är så trött - trött inuti.

Funderar på att ringa min mamma om dom kan vara barnvakter i helgen, för maken åker aldrig iväg själv med barnen någonstans eller hittar på något själv med alla tre. Det gör bara jag... Kanske man kunde köpa lite blommor och plantera?



Glaset är tomt.

Vintersaga...

"Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind."

Jag är NERVÖS!!!

Finns inget att vara nervös för - men jag ÄR nervös - känns i hela kroppen! Jag och maken ska på bio ikväll - det har vi ju gjort förut. *mysko...*
Har varit sån hela eftermiddagen. Inte bara mysko utan faktiskt jobbigt.

Hm, jaja. Huset är städat till stor del idag i alla fall - det känns skönt.


Glaset är nervöst. (-Kan ni tänka?!)

Tränade i eftermiddags.

Fick egentligen inte ihop det men tack vare en SUPERGULLIG mamma som ställde upp som barnvakt så funkade det! Och det behövde jag kände jag! En riktig genomkörare med en bra och duktig tjej som ledare! Vi har en låt som är samma - men på två mycket skilda ställen i passet. Min version är bättre! *s*

Försökte mig på att få ihop sommarens pass tidigare idag, men det blev inte alls bra. Fel låtar eller fel dag - jag vet inte. Fel vart det i vilket fall som helst.

Nu sitter jag med en Xide(r) framför mig, den var god, citrus/pine-nånting... Lite sommarkänsla. :)

I helgen ska stora killen på kalas på lördag till en kompis. Det blir nog roligt för honom. Själv hoppas jag få komma iväg på en samlarmässa! Kan faktiskt cykla ner kom jag på nu...


Glaset är fortfarande rätt så fint, men trött efter dagens händelser. :)

Bättre idag! :)

Nån slags sten verkar ha fallit från mina axlar - skönt känns det i alla fall för den va TUNG! Lättare att andas idag också! Och nej, jag tänker INTE måla f*n på väggen nu och tro det blir sämre - det känns BRA - NU! Då lever jag efter det också! :D



Glaset skimrar lite fint...

Till syvende och sist är vi alla ensamma...

Ensamma i oss själva. Vi kan ha folk omkring oss att prata med emellanåt, folk som rör vid oss - visar att vi är fysiska varelser - men vi är alla ensamma. En del troende hävdar att det alltid finns någon med dom och det måste vara trösterikt att tro det. Själv kan jag inte förmå mig till att något som inte existerar finns. Till det är jag alltför praktiskt och kritiskt lagd. -På gott och ont.

Vissa tankar känns befriande i ensamheten, andra betungande. Men i ensamheten är jag ensam om dom och ingen vet om vad dom innebär eller handlar om.

Jag tror det är så enkelt att det handlar "bara" om signalsubstanser. Visst har jag det jobbigt med min arbetssituation - som f.ö knappt existerar - och det är fruktansvärt betungande med ekonomi osv. MEN...? Inte borde det medföra detta?! Och jag vill inte prata om det jämt heller!!! Har en förstående make, men han vill hela tiden prata om det och vad f*n ska jag prata om?! Det finns ingen lösning! Eller jag, det kanske det gör, men jag är inte villig att gå upp i vikt, då mår jag dåligt på grund av det. Och då blir det plus/minus noll.
Borde kanske ringa läkaren igen... Skulle ju bokat ett återbesök men...

Sedan är frågan - har jag börjat identifiera mig med att må så här? Är det mitt normala tillstånd?



-Skitglas! :(

Hur har en del barn det på sina lov....?

Undrar jag allvarligt efter att stora pojken IGEN kommer hem första dagen efter ett lov och har ont i huvudet. Ont i huvudet för att en till tre barn i hans klass för ett sånt oväsen!!! Jag gick här tidigare imorse och funderade på hur han hade det i skolan idag egentligen. Jag hade tydligen rätt... :( Så nu är jag tacksam att jag INTE har något jobb utan han kan få komma hem direkt efter skolan och få ta det så lugnt han vill. Ska det verkligen behöva vara så?!?!

Efter sportlovet tog det c:a 1 vecka innan det lugnade ner sig såpass att han slapp ont i huvudet. Har han det efter morgondagen också så vet i tusan om jag vill släppa iväg honom torsdag/fredag...

För mig blev det en skitdag. Ett stort hål som växer och växer. Värdelös, tom, fattig...


Glaset är - kan ni tänka er(!?) - tomt!

Att ta hand om sina barn - är det ett JOBB?!

Många kvinnor klagar på att det är så mycket att göra med barnen, det ska göras detta - det ska göras dittan... Och att dom är obetalda för att göra detta jobb. Men vaddå JOBB?! Är det ett jobb att få ynnesten att ta hand om sina barn?!

Nej, det blev inget... :(

Med den senaste intervjun jag var på. Håller en tumme dock för den intervjun jag ska på den 15:e april...!! Ska på intervju för öppenpsyk, en mottagning. Så det borde alltså innebära mån - fre, kontorstid... Åh, vad jag önskar. En tillsvidareanställning dessutom!!! Även om jag kanske inte vill jobba på psyk i framtiden så är det ett jobb!!! Ett FAST jobb! Helt otroligt i såfall. Vågar man hoppas - lite? Jag vet inte. Samtidigt så tycker jag nog att jag borde passa på psyk. Hm... F*n oxå... :(

Tumhållardags imorgon igen!!!

För då ska jag på jobbintervju igen!!! *iiii!!!!* Detta är ett heltidsjobb som pågår fram till nyår. Vill så GÄRNA ha jobbet - MEN!!! Vi får väl se... *iiii!!!!* - som sagt.

Tvingad delad föräldraledighet...

Är fel tycker jag - så har vi utrett det - det är upp till varje familj att bestämma hur man vill fördela dagarna anser jag.


MEN!!! Det jag inte kan förstå är att män FORTFARANDE inte anser att deras barn är värda att få ha sin pappa hemma under deras första levnadsår!? Varför skaffade dom barn - om dom ändå inte vill vara tillsammans med dom? Att skylla på ekonomin är ett svagt kort, finns inga pengar i världen som kan vara värt att INTE få tid att umgås och få vara med sitt barn. Då har man sneda värderingar i livet. Att mamman ammar de första 6 månaderna är en sak (inte alla mammor är ju "bra" mammor heller så dom ammar ju inte....) men efter det kan pappan vara hemma!
Argumentet att barnen inte är så roliga när dom är små och pappan har mer gemensamt med det när dom blir större är rent löjeväckande! Vaddå inte så roliga? Har vi mammor roligt med dom när dom är små? Nej, det handlar inte om att ha roligt - det handlar om att umgås och lära känna sitt barn! Män är egoister i många situationer, men att umgås med sitt eget kött och blod tillhör inte det tydligen...


Sedan finns det självfallet situationer - åt BÅDA hållen - där det helt enkelt inte fungerar att pappan - eller *hugaligen* mamman(?!) - inte kan vara hemma, det förstår jag också. Men grundsynen...


Idag är en skitdag för jag har inte fått sova. Hade vi haft ett rum till hade jag sovit i det och inte behövt lyssna på snarkningarna... SÅ trött på det!

Påsk nästa vecka?! -Näe....

Blev överraskad av en mamma på skolan idag att nästa vecka är det ju PÅSKVECKAN och barnen är ju lediga!!! Tala om att vara förvirrad! Hade jag noll koll på. Okej att påsk var snart, såpass med på banan var jag, men att det var nästa vecka redan?! Näe, det visste jag inte.
Nu är frågan dock - ska jag acceptera jobb nästa vecka, eller ska vi vara lediga ihop? Och OM jag skulle säga nej till jobb - hur slutar det då...? Inga pengar, men samtidigt, tid med barnen kan inte mätas i pengar - det mäts i kärlek. Och kärlek kan man inte betala med pengar... Oavsett hur mycket en del försöker.

Lite förvirrad är jag också för att på fredag ska jag på ännu en jobbintervju. Det gäller ett jobb på en servicedesk, alltså supporta PC-problem. Ett jobb jag tidigare gjort och trivdes bra med. Helt skilt från jobbet som sjuksköterska. Men samtidigt finns det någon inom mig som vill jobba som någon slags IT-sköterska. Det BEHÖVS!!! Vårdpersonalen idag kämpar som BLÅ emot allt vad teknik och IT heter. När datorer kan göra så ofantligt mycket för att underlätta deras arbete! Jag blir så trött på dom! Allt detta GNÄLL över datorer gör mig vansinnig - kanske lika bra då att sitta på andra sidan och supporta den där maskinen. Och datorn är i sjuttielva fall SKÄRMEN!!! Hårddisken är själva "burken"... *SUUUUCKAR!!!!*
Har sökt utbildning till hösten också, i just ämnet IT för sjuksköterskor. Men vart man kan få jobb vet jag inte.
I alla fall, på fredag ska jag alltså på intervju igen... Spänd som vanligt. Men med mig kommer min kära mor - så shopping efteråt! El ja - shopping o shopping, det kanske blir NÅT iaf. :)

Mini-me är sjuk, feber för femte eller sjätte dagen i rad, men han äter och dricker bra. Var hos läkaren igår men ingen öroninflammation, så han får ta sin tid. Var och hämtade dom stora på skolan förut (hemskt nog så GICK VI!!!) så han fick Ipren innan vi gick, så nu är det full rulle på honom! Hm...?


Å nu hoppas jag alla som svurit över vintern är glada, för det är en riktig ärans skit-vinter vi har nu. +3 grader, regn och slask. Känns även igen under namnet "normal svensk vinter".... Själv dukar jag under av mörkret och det trista. Älskade det som var förut - ljuset och kylan! (Okej, -17 och under tyckte jag var VÄL mycket, men -8 helt okej! :)) Ni LÄR höra mitt klagande i sommar på värmen, för den AVSKYR jag!!! Men nog längtar jag hellre till sommaren nu än detta ärans skitväder som är! Och framförallt då eftersom vi i sommar får G-R-Ä-S-M-A-T-T-A!!!! FINALLY!!! *dansar runt i yr glädjedans!!!* Kommer NJUTA av att gå runt i flera timmar och klippa våran gräsmatta... :)
Beroende på ekonomi så blir det ett jättelikt trädäck eller inte. Vi får se, prio ett är gräsmattan!!!


Hej, hopp - lingonsnopp!!!

Tvättmaskinsrace...

Är lite olika beroende på vem man är. Är det jag så betyder det 5-6 maskiner/dag under helgen, är man inte jag betyder det MAX 3 maskiner/helg... *suckar*

Lite tjyvtjock i magen...

Är inte helt 100 än efter min kraftiga magsjuka i torsdags kväll. För inte kan jag säga annat än att kräkas var 5:e - 10:e minut är kraftigt. Fy tusan vad jag mådde!
Idag mår jag lite småilla också, men det tror jag beror på sömnbrist - min kropp reagerar GÄRNA med illamående och helst kräkningar så fort den får chansen. Och med tre små barn blir det inget sova på dagen. Hade det varit tvärtom... Så hade nog jag tagit med barnen någonstans så han hade fått sova. Men... Neej... -Vad är det med dom...? Svårt att tänka själva?! Föddes vi med all denna ENORMA kunskap vi har om barn och hushåll? Finns bara ett, mycket enkelt svar, på den frågan - Nej.

Nu kommer han dock med mat och jag älskar honom för det! Det blir sallad för mig - det ska nog gå ner. :)

Inget dåligt samvete nu iaf.

Ringde ju imorse och sa nej till ett jobb och skyllde på mini-me. Det var nog bra jag gjorde det i alla fall. För nu har jag också börjat kräkas...
Ringde gubben förut när jag bara mådde illa och bad honom komma hem - känns inte heller som jag har dåligt samvete för det nu heller. Så han är på väg hem nu.
J*vla kräksjuka!!! När man väl har kräkts är det väl lite halvokej - för då mår man inte illa längre, men sedan börjar ju skiten om igen - och om igen - och om igen... :(

Tranor...

Appropå min bild högst upp - första tranan har tydligen landat här nere hos oss nu. :)

Neggoblogg...?

Ja, det känns som en liten neggoblogg det här? Men så kanske man behöver skriva av sig som mest när det också känns som värst?

Idag gjorde jag fel, men det var ett fel för att det kanske skulle kunna bli lite bättre... Igår och idag skulle jag egentligen ha först gått bredvid på ett jobb och sedan jobbat själv. Men igår natt vid halv tio-tiden hörde jag "konstiga ljud" från mini-me's rum - han kräktes... Sedan kräktes han en 7-9 ggr till på natten och sedan fick han feber igår. Så jag fick ringa och säga att jag inte kunde jobba. Maken var ensam på sitt jobb och i mitt liv är familjen viktigast, så det var inga problem att jag skulle vara hemma.
Imorgon skulle jag jobba kväll - men idag kände jag att jag orkar inte. Jag orkar inte sätta på mig masken och vara den glada människan. Även om jag VET att ingenting blir bättre för att jag går hemma så valde jag den enkla vägen idag. Så jag ringde och sa att mini-me fortfarande är sjuk. Och jo, visst är han sjuk fortfarande, men han har ju en pappa som är föräldraledig på fredagar... Men idag valde jag alltså den enkla vägen.


Men NÅT positivt har jag ju i alla fall! Våra underbara barn!!! Stora killen vann ju kompistävligen i sin klass. *känner mig stolt som en tupp* Men, lite kritik har jag mot en sån tävling för det blir för mycket prestationsångest för honom.
Det var dock LÄNGESEN jag kände att man ville ha barnvakt för att få vila lite från barnen, känner inte alls av något sådant behov i dagsläget. Vill inte alls lämna bort dom! Och det känns enbart positivt att känna så. Älskar dom av hela mitt hjärta! Plus deras pappa då som på nåt underligt vis orkar med mig och mina idéer och hur jag mår...

Strax blir det lunch med lillen här hemma. Har tänkt försöka köra skivstång ikväll - då vill det till att äta ordentligt idag! Köttbullar och makaroner går lite fetbort... Hm...


Glaset är tomt.

Idag blev visst en skitdag... :(

Inget speciellt som hänt, men skit känns det.

Eller ja - igår träffade jag en gammal s.k "kompis" som ljugit sig blå om mig! Detta ledde till att jag inget jobb fick på det stället. Får man ingen chans att visa vad man kan utan någon ljuger om en, så är det inte så jekla lätt! Den jag gick bredvid igår vet dock vad jag går för och jag hoppas hon inte kommer tro på min gamla "kompis" ljugande om hon nu sätter igång. SÅÅÅ besviken på henne. Vad har hon för anledning att ljuga om mig, vi har ingen kontakt alls längre. Förbannade människor som ska sätta käppar i hjulet för en. Eller är det vanlig ren och skär avundsjuka...? Jag har tre barn med samma pappa, lever ihop med deras pappa och har ett (idag) bra förhållande - hon är skild sedan många år tillbaka och lever veckovis, varannan vecka med barn, varannan "glatt singelliv" - som hon uttryckte det... Undrar jag hur glatt det livet är?


Nu är jag trött på detta.

GÖR OM - GÖR RÄTT!!!

Okej - jag är inget större fan, eller ens i närheten av fan, men nån j*vla måtta får det vara på språket!!!



Två synpunkter:
-Bindestreck saknas! Alltså står det Allia nsen...
-Dessutom så avstavar man INTE så att andra raden BÖRJAR med "ns"!!!


-BAKLÄXA!!!


Det mest skrämmande är att ett partis ledare som profilerat sig för skolfrågor står precis intill loggan och ser GLAD ut?!?!

Imorgon ska jag jobba själv.

Eller ja, själv och själv - jag ska jobba "på riktigt" och inte gå bredvid som jag gjort hittils. Och det har nog varit bra och nyttigt den tiden jag gått bredvid nu, det börjar släppa så smått. Någon gång MÅSTE jag ju släppa helt och hållet dessutom. Att göra det en dag när det finns tre andra syrror till hands är ju jättebra! Borde ju hela tiden finnas någon att fråga om jag behöver och jag KAN ju SÅ mycket - egentligen - det är bara det att jag måste våga plocka fram det också.

På den negativa sidan så hör det att jag är vrålförkyld och mår inte alls bra. Hade ju problem tidigare i veckan vilka pass jag skulle gå på - blev ju inte ett enda... *trist* Så det blir till att stoppa i lite Alvedon imorgon och gå och jobba. Sprita och tvätta händerna konstant så jag inte för någon smitta vidare också. Är så infernaliskt TRÖTT nu bara! Ska ju ändå dock bara jobba en dag imorgon, sedan har jag hela helgen ledigt. Nästa vecka jobbar jag mån, ons, tors dagturer, fre kvällstur. -DEN kvällsturen ska bli spännande - helt själv på korttiden... Men, men, det ska vi väl fixa det också! Som jag sa - NÅN gång måste man ju släppas själv också.

Läser litegrann på en gammal site jag var inne på förut, lade ner den eftersom en person där inte kunde släppa taget om mig. Det var något hos mig den personen fann väldigt intressant och den skulle hela tiden hugga på mig. Riktigt tragiskt fall. En (troligen) underviktig kvinna med ett överviktigt barn som verkligen gav psykopat ett ansikte. Bland annat ljuger denna kvinna utan att blinka, blir aggressiv och otäck för minsta lilla, lever genom andra, saknar ånger och skuldkänslor - ja, the list goes on. Det var inte detta jag ville komma till utan att jag idag läste om en person som påpekat detta med stavning på nätet. Och jag håller med!!! Folk slarvar nåt ENORMT med stavningen på nätet! Det är särskrivningar och felstavningar som gör att man går i taket! Att till exempel skriva ett helt inlägg UTAN EN ENDA PUNKT?! Varför då?! Det är inte dyslexi eller svårigheter att stava det handlar om - utan ren och skär lathet och brist på respekt för läsaren!

Nu är jag sugen på kaffe!!! *skickar tankar på att maken ska sätta på kaffe....*



Glaset är lite nervöst men samtidigt lugnt. *mysko...*

Solen lyser, vinden är svag...

Det luktar vår... Ja, för nu börjar till och med JAG tycka att det räcker med snö! -Trodde ni aldrig skulle hända va? Jag har verkligen ÄLSKAT denna vinter vi haft, för det har varit VINTER! Inte det där mörka slasket vi har haft, men nu vill jag ha vår! Eller rättare sagt, kring 10 grader i alla fall. Dessa evinnerliga riktigt LÅGA temperaturerna vi har nu känns riktigt trista. Det blir så mycket kläder att ta på barnen jämt. Tänk på sommaren - ett par tofflor och OFF WE GO! *längtar!* :)

Idag ska jag jobba kväll, ska gå bredvid idag igen. Se om det känns bättre efter ikväll - det senaste har jag varit så förvirrad i mitt huvud och haft så dåligt självförtroende så det kan bara gå uppåt. Hm, vi får väl se. I vilket fall som helst så har jag ju nu ett jobb där jag kan jobba vissa dagar. MEN vad svårt det är att gå från arbetslös till arbetande! Jag vill bara gå hemma och dra. Minns hur jag tjôtade om att få börja jobba förut, MEN vad bra jag hade det märker jag nu. 50% vore alldeles lagom för mig att jobba känner jag. -Latmask? Ja, det kan jag nog skriva under på. Samtidigt som barnen tycker det är så jättebra att jag hämtar dom direkt efter skolan. Fritids är bra, men bara lite då och då är deras uppfattning. :)

Foten gör fortfarande ont. Idag ska jag få mitt recept på Voltaren 50mg tabletter så jag kan få lite hjälp för den. När jag ringde VåC så ville dom inte alls hjälpa mig utan jag fick i princip bli otrevlig för att få den hjälp jag ville ha. TYVÄRR har jag ju numera en psyk-journal pga mina depressioner och jag vet så väl vilken attityd man har mot oss på VåC. Allt vi säger och gör är bara inbillning. Så deras syn på min onda fot är väl just - inbillning. Jag har inte ont egentligen... *suckar*
Imorgon har jag dansjympa igen och beroende på hur den går så får vi se om jag kan fortsätta leda dans i vår eller ej. Gör det mer ont efter dansen så måste jag nog lägga dansen på is resten av terminen - TYVÄRR!!! Kan ju inte riskera foten bara för att få leda dansen.


Förresten så älskar jag mina underbara, irriterande små illbattingar här hemma! Sa just det till maken för några dagar sedan att jag inte ALLS känt något behov av att lämna bort dom, eller ja, ha barnvakt nån dag för att få vila upp sig. Utan det har funkar jättebra! Visst vill man strypa dom lite då och då, nåt annat hade ju varit väldigt konstigt. Men överlag har det funkat så bra att jag är nöjd med det vi har nu. Senast igår ville jag strypa den store lite, och imorse den lille. *s* Mellis är inte så ofta jag vill strypa faktiskt... Oftast är den mini-me, sedan den store, sist mellis. Men dom är ju också tre helt olika personligheter. Mini-me ska testa ALLT och visa sin egna vilja JÄMT, stora killen har ett enormt rättspatos och extrema krav på sig själv som slår bakut ibland, mellis är en ganska okomplicerad och naturlig person som dock är ganska beroende av andra, speciellt storebror. Så att gå på kalas själv är inte att tänka på för mellis. Vilket medför att alla kalas han blir bjuden på får vi tacka nej till. Min största rädsla är att han blir utanför... Varför skaffade man barn eller? Bara en källa till oro... :(

Å andra sidan är barn också en källa till enorm glädje! Och den glädjen överskuggar dom andra bitarna just nu - kanske därför vi ingen barnvakt behöver? :)


Glaset är ganska hungrigt just nu... -Lunch...?

Det byggs ett litet berg...

Av tvätt och städning när jag inte mår bra. Det finns ingen som tar tag i sådant om inte jag gör det och när jag mår dåligt orkar jag inte. Tycker faktiskt också att kanske "någon annan" kunde se hur det ser ut. -Krasandet under fötterna när man går KAN vara en hint? -Dom små gråa bollarna, även kallade dammråttor, kan även de vara en hint. -De allt mer sinande lagret kläder i barnens garderober, eller det växande berget av tvätt man måste KLIVA ÖVER för att ta sig till ytterdörren, kan det vara en hint? -Nej... Inte då, man går i krasandet, vadar i det gråa, kliver över berget och blundar samtidigt.
Så lagom att man börjar ta sig uppåt så får man ta tag i allt det och sakta men säkert få börja sin klättring neråt igen. *suckar*

Fick en nyhet i helgen som gjorde att en GIGANTISK sten föll från mitt hjärta! Jag blev så ofantligt glad så jag visste inga gränser! Vi KOMMER att kunna fixa våran tomt till i sommar! Det kommer att ordna sig med pengar! Inte mer än gräsmatta överallt, ingen altan, trädäck, plattläggning osv - men GRÄSMATTA!!! Vi tycker det båda två att vi skiter i det andra så länge, det GÖR INGET om det får vänta, så länge vi har en gräsmatta. Det gör så ONT i mig när vi har en tomt på 1700kvm och barnen får leka på.... asfalten... Men i sommar blir det annorlunda! Då blir det till att sparka boll på gräsmattan, fylla poolen med vatten (vanlig sån man köper på typ Jysk och liknande alltså - barnpool) kanske köpa nån liten sandlåda? Åh, så härligt det ska bli!!! Måste ringa och prata med dom som fixat det i våran trädgård som ÄR fixad just nu. Så får dom ta det så fort snön försvinner, eller hur deras schema ser ut...

Å inte får jag nån reda på min träning i veckan heller. -Dagens i-landsproblem kanske? Hade tänkt träna idag - MEN, då ska jag jobba kväll imorgon tisdag, onsdag har jag danspasset, torsdag är det skivstång kondition, fredag har jag fredagspasset, lördag vill jag till gymmet, söndag har jag mitt egna jympapass... Det blir krångligt... Så jag skippade träningen idag i alla fall - maken har ont i huvudet också och ville nog ha lite hjälp. Det räcker resten av veckan i och för sig. *ler*


Glaset känns lite yin/yang...

f*n, F*n, F*N, F***N!!!

Så arg, irriterad, ledsen och förtvivlad just nu! J*vl*, f*rb*nn*d* h*lv*t*s SKITLIV!!! NÄR är det min tur?! -Aldrig säger du? Nej, jag trodde väl just det!



Igår såg jag en pappa(?) leka med sitt barns liv. Han satt i bilen, mitt i centrala Skara - okej att inte Skara är stort, men trafik och bilar finns det gott om i alla fall. Han satt i sin bil och framförde den med sin lilla son i knät. -Okunskap eller bara ren och skär förnekelse - det händer inte mig...? J*vla idiot!


Och hur F*N kan man fortsätta röka när man ser en KOL-patient kämpa för vartenda andetag...?

Har jobbat natt i två nätter nu...

Och ska jobba en tredje nu strax - ska iväg om en 40 minuter ungefär.
Att ha en depression liggandes på lur konstant plus nattjobb där man inte får sova ordentligt - det är ingen bra kombination kan jag meddela . Igår när jag hämtade barnen från fritids och dagis fick jag trycka undan panikångesten som jag kände i bröstet. Nu känner jag att det bränner i ögonen... :(

Dock kan jag nog få mer tid på det andra stället jag jobbat på - där jag jobbat dag- och kvällsturer. Där kan jag också få arbeta på andra ställen som ytterligare ökar på hur många turer jag kan få jobba.

Det är väl själva F*N också vad livet ska vara krångligt!!! Lite krångel kan man väl leva med, men detta är FÖR mycket!


*svär över glaset...*

Har jobbat några dagar...

Och det är skrämmande hur mycket man tappat på bara drygt ett halvår känner jag. Visst - allting finns därinne och behöver bara plockas fram, MEN....!!! Sedan hänger dagen på vårdcentralen jag var på kvar och den dagen var verkligen SKIT! Eller blev i efterhand i alla fall. En tidigare kompis till mig ljög sig blå om vad jag kunde och inte - aldrig att jag förlåter henne!!! Långsint är jag när det gäller sånt. Och varför ska jag förlåta det? Jag är 36 år, har bättre saker för mig än gå omkring och mjäka för folk! Ljuger hon om mig finner jag ingen anledning att vara vän med henne längre. Har man diarré i det blå skåpet får man stanna därinne.
Så det är med det i bakhuvudet jag jobbar numera. Så fort dom pratar med chefen sitter en liten jävel på min axel och säger "-Ser du...? Nu pratar dom om dig, -att du inget kan!" Allt självförtroende jag hade efter mina praktiktider är som bortblåsta och jag står på minuskontot.
På mån/tis i veckan som kommer ska jag jobba natt i en annan stad. Ett jobb jag hellre vill ha än det jag jobbade på i veckan. I det innebär det att man jobbar två syrror ihop, vilket jag tycker verkar jättebra! Dels kan jag komma med nya idéer och dels så får man chansen (förhoppningsvis :) att lära sig av den andra syrran! Sedan gör man i princip rena s.k HSL-ärenden och inte SoL-ärenden. Det känns lite som en light-variant av ambulans. Och innerst inne siktar jag på ambulansen. På det jag var på i veckan har dom haft det väldigt lugnt tydligen och jag har GÅTT ÅT!!! Sitta ner och inte göra ett jota mer än fika?! Jag orkar inte med det!!! Jag vill JOBBA!!! Men jobbar man på sjukhem, korttider osv - så gör man det för man vill inte jobba, eller man vill inte känna av någon form av stress.
Hoppas det kommer gå bra att jobba tre nätter i nästa vecka och att det fungerar bra med personalen. -Håll en tumme!


Nu hoppas jag dock att alla som svurit över denna kalla och snöiga vinter får sitt. I Skaraborg är det numera plusgrader, slask och mörkt = en vanlig svensk vinter. Så nu borde dom väl vara överlyckliga? -Eller...? Jag tycker det är vedervärdigt! Men jag sa till alla jag träffade att jag ÄLSKADE verkligen vädret vi hade innan! Älskade det lika mycket som jag HATAR värmen på sommaren! Orkar verkligen inte med värme - och ingen orkar med mig då heller. Så nattjobb på sommaren kanske är bra för mig? Ljumma sommarnätter...? Finns det nåt bättre? *minns*


Annars händer det inte för mycket i detta hus. Livet går sin gilla, förutsägbara gång, på gott och ont.


Har inte på länge känt något behov av att ha ensamtid, alltså att vi ska lämna bort barnen någon kväll/helg. Känner det inte riktigt nu heller - även om jag är ledsen på stora killen som lät sin besvikelse över att en viss låt inte gick vidare i Melodifestivalen vidare gå ut över mig.


Borde gå och lägga mig nu, är ju så OFANTLIGT TRÖTT på dagarna - nästan så jag funderar på om nåt är fel, men det är ju rätt skönt att sitta uppe i lugnet också... Hrm...


Glaset är nog mest väldigt trött nu tror jag.

Vi kommer ingenstans idag...

Vi är insnöade. Lite längre upp på gatan kan dom dock hjälpligt ta sig ut, men vi kommer ingenstans. Det har drivit upp meterhögt utanför oss... Så vi får väl se när plogbilen kommer - lördagsgodis får vi ta och pulsa iväg till ÖoB för att handla. Undrar hur lång tid det kommer att ta egentligen.
Det var planerat att vi skulle åka ner och lyssna på melodifestivalen idag - just nu skulle vi strax vara framme i Göteborg och parkerat bilen. Känns lite ledsamt, men visst, samtidigt är det väl inte värt hälsan och som det är nu kommer vi ju inte ens ut. Så nu har vi inte ens nåt val.

Igår såg jag en tjej stå och röka med en barnvagn i ena handen, en med ligginsats - dvs det var en liten bebis i vagnen. Varför ställer man inte vagnen - går iväg några steg och röker om det nu är så viktigt? Tänk er själva ligga i vagnen och få all rök på sig? Det är ju inte speciellt bra ventilation innanför suffletten - för den var ju såklart uppfälld. Även om man prompt ska hävda sin "rätt" att röka - kan man då inte tänka så långt att man skyddar barnet? Idioter... Inte många rökare som har nån tankeverksamhet vad det verkar som. Idag VET vi att rökning dödar (långsamt - men ändock) och vi VET att passiv rökning också dödar. Har man så dålig respekt för sina medmänniskor eller vad handlar det om? Är rätten att JAG ska få göra vad JAG vill så starkt att den övergår rätten för oss andra att leva?
Nåt som gör mig nåt så infernaliskt trött när man snackar om rökning och passiv rökning är rökarnas försvar att "-Jamen, dom som parfymerar sig då?!" Ja...? Och...? Dom lider inte vi icke-rökare av också då eller? Dom är helt ok för oss...? Som sagt - rökare har inte allt för höga CSN-lån... *suckar*
När rökare börjar respektera oss icke-rökare tänker jag börja respektera dom. (Dvs den dagen jag kan gå in i en affär utan att behöva utsättas för rök från en rökare så kan jag börja respektera dom! *förbannad*)

Glaset är fortfarande tomt.

En pojke är mobbad...

I tidningen har man på sista tiden kunnat läsa om en pojke som är mobbad på de båda äldsta pojkarnas skola. Skolan verkar ha gjort vad de har kunnat, skolverket har undersökt det hela och inte funnit att skolan gjort några fel. Mamman tycker ändå att det hela var nåt i stil med "för jävligt" och accepterade inte skolverkets beslut.
Jag tror jag vet vem denna pojken är, det är för mycket som stämmer för att det inte skulle vara han.
I såfall är inte pojken så oskyldig som det verkar och mobbning vet jag inte om jag håller med om. Det är samma pojke som i höstas var på våran äldste son och slog honom. Vi var i kontakt med rektorn konstant i höstas kändes det som pga detta och hade en son som INTE mådde bra. Nu har den "mobbade" pojken enskild undervisning och är inte så mycket tillsammans med klassen. Ett problem är att pojken troligen har någon form av diagnos - min egen teori är Aspberger, går för nära, förstår inte det sociala samspelet, när det är för mycket, talar för högt osv. Han ska inte gå i en vanlig skola, min teori där är att föräldrarna inte accepterar pojkens handikapp utan anser att han är precis som ala andra barn - men andra barn är dumma mot honom. Jag lider med min stora son som i sin strävan efter att alltid göra alla andra väl själv kommer i kläm. Dom har börjat med en kompisklubb i hans klass och han har vunnit 4 veckor i rad - detta tar på honom... I fredags bröt han ihop för att han inte ville gå på ett kalas - men gjorde han inte det var han ju en dålig kompis... *sliter mitt hår!!!*
Försöker gång på gång förklara för honom att han inte kan vara snäll mot andra på bekostnad av sig själv. Men det går inte riktigt in... Hur gör man för att förklara det? Känns inge kul. :(


Glaset är tomt.

Det gäller att överleva.

Den perioden jag är inne i just nu...

Ska strax iväg dock och leda jympapass. Det blir nog kul. Ska åka och köpa semla efteråt. :)



Glaset är tomt och mår inge vidare. :(

På min gravsten ska det stå:

-Sörj inte min död utan gläds åt det liv jag hade.


Med det vill jag mena att jag vill inte att folk ska förlora sig i sorg över att jag gått bort utan istället tänka på den tiden vi fick ihop.
Alla sörjer vi olika och alla har vi olika syn på döden. Min syn tror jag till mångt och mycket färgas av att jag har faktiskt aldrig förlorat en riktigt nära närstående. Den närmaste var min farfar som jag sörjde, men ändå snabbt accepterade att han var borta. Många av de som gått bort har varit sjuka och jag har sett deras bortgång som en sorts befrielse för dom själva. Det finns ingen mening i att en människa ska fortsätta lida för att bespara dess anhöriga sorg. Livet är orättvist och ingen får leva för evigt.

Pizza till kvällsmat...?

Hoppas vi kan ta pizza till kvällsmat idag, jag är trött - så trött... Inte har jag gjort något speciellt heller, men jag ÄR trött. Behöver te x mycket mera sömn än vad min make behöver. Äter inga piller eller nåt nu som kan påverka hur pigg/trött jag är, men oavsett så är jag trött! Funderar på att prova lite sånt där Chi-sam eller vad det heter, sånt man köper på hälsokosten som ska pigga upp. Hm, kanske prova Johannesört också... Det är ju ingen risk jag blir gravid liksom. *s*

Denna veckan är det sportlov här hemma. Alla barnen är hemma. Hade tänkt vi skulle åka och bada jag och barnen, men stora killen accepterar inte att vi då måste hålla oss till en och samma bassäng hela tiden. Så då måste vi (tyvärr) skippa det. Vilket är synd, för jag har inte så ont av att bada längre. -Jag ser ut såhär, överviktig, celluliter, dallrande lår - so what...? Dom som har problem med det tror jag har stora problem med sitt eget utseende, så då får dom väl äcklas av det då, eller vad deras problem nu är. Jag är jag och jag både DUGER och ÄR BRA!!! Åt h-e med Jante!
Barnen har på förmiddagen idag lekt jättebra ihop, bara två bråk! Och dom löste sig snabbt genom att ta isär dom. Sedan åt vi lunch och efter lunchen lekte vi lite allihop. Och sedan blev det Ice Age 3 och nu är det nån Pokémonfilm... -Åh, så bra dom är - Pokémonfilmerna... Verkligen... I och för sig är Dinosaur King sååå mycket sämre, så jag får väl vara glad för det lilla. :)


Glaset är som vädret - lite nollställt.

Skitdag idag... :(

Måste det verkligen vara ALLT eller INGET?! Finns inget mittemellan? Antingen är det på, på, på, på - eller noll, noll, noll, noll... Avskyr på, på, på, på och accepterar noll, noll, noll, noll... Men att gå från PÅ till NOLL på ingen tid är inte snällt! Hur ska jag då känna mig?


Sitter och tittar på en resblogg och blir alldeles sjuk av reslust känner jag... Hittade resa till ett underbart (tror jag iaf :) ställe för oss fem för ungefär 35'. Undrar om man kan hinna spara ihop det i vår. Vet ju inte alls hur mycket/lite jag kommer få jobba. Det hade varit härligt! MEN! Först och främst ska vi få till en TOMT! Det blir ju lite som att ut och resa. Tänk att få sitta på vårat enorma trädäck sen och få dricka sin kalla öl... Då kan jag leva med endast grekisk/spansk musik på stereon.


Glaset är lesset.

Det ÄR verkligen så!!!

v.8 kommer jag att börja introduktion till att börja jobba på ett ställe här i stan. Det är ett ställe där persone är mellan sjukhus och hemmet. Lite för friska för sjukhuset, lite för sjuka för hemmet. Och jag kommer jobba som SYRRA!!! Känns nästan lite surrealistiskt - inte riktigt sant. Men det ÄR det ju! :)

Så den där namnbrickan jag slängde fick jag fiska upp igen...

Känner mig lite matt. Att jag kunde FÅ jobb iaf?!

Ikväll blir det Skivstång Kondition och JÄDRAR I MIN LÅDA vad jag ska kämpa!!!


Glaset är stilla. :)

Kan det verkligen vara sant...?

Var på en arbetsintervju igår och hon jag pratade med tyckte att jag verkade väldigt positiv och hade rätt inställning osv. Hon skulle bara ringa två referenser så skulle jag få börja introduktion redan v.8. Sedan var det timvick som gällde, så jag vet inte om man kan få typ 50% och sedan blir det extra eller nåt, vi får väl se, men jobb är det iaf! Och helt otroligt - det är som SYRRA!!! Inte riktigt vad jag vill pyssla med kanske, men va sjutton? Man kanske trivs jättebra där?! Och gör man inte det, så får man väl flytta vidare så småningom. Just nu vill jag ha en LÖN och ett JOBB så vi kan bli klara med våran stackars tomt nån gång och jag vill INTE gå hemma längre!!!

Har lite svårt att få tag på en av mina referenser, men den referens hon skulle lägga störst vikt vid jobbar redan i kommunen. Min gamla handledare som ville ha mig som sin vikarie - så jag kan inte föreställa mig att hon skulle säga nåt dåligt. :)
I nästa vecka skulle hon höra av sig hur det gick. Så jag ÄR glad just nu, för det det hänger på är så smått och så otroligt att det skulle gå fel att det finns inte på kartan just nu.

När jag gick därifrån igår så kände jag att jag andades på ett helt annat sätt än jag gjort de senaste månaderna - mycket lugnare... En helt otrolig känsla... Få andas och vara lugn, inte behöva stressa... Detta är en erfarenhet jag kommer bära med mig hela livet!


Glaset är stilla.

Kalas...

Jag blir så trött på kalas... Finns det nån självuppfyllande poäng i att ha det så länge som möjligt. Min släkt verkar dra ut på det i all EEEEEVIGHET! Idag var vi bjudna kl 16 på kalas, maten var klar inte så långt därefter, 16.30 ungefär - alla åt och det var gott. Vid halv sex hade väl alla ätit upp, fanns lite ost oc kex att äta också.
Vid tjugo minuter i åtta syns inte röken av vare sig nå kaffe eller tårta som jag vet har inhandlats! Istället har man den senaste halvtimmen ägnat sig åt att diska upp allting vi ätit på... Så då bestämmer jag att vi behöver ge oss av hemåt med barnen. Vi har barn som inte klarar av att vara uppe längre än deras vanliga läggtid. Då får både dom och vi betala det dagen efter i form av gnälliga och skrikiga barn - inte schysst mot dom. Så vi får helt enkelt bege oss hemåt och tacka för oss - utan tårta.
När vi väl kommer hem, strax efter klockan åtta - melodifestivalen!!! - så sätter vi oss ner och tittar. Tjugo i nio säger mellis att han är trött och vill lägga sig!!! Det inträffar liksom inte att HAN säger något sånt. Så egentligen - om vi inte hade åkt hem - hade vi varit kvar på kalaset med jättetrötta barn. Mini-me la vi direkt när vi kom hem vid åtta, två minuter senare sov han... *suckar*

Dessutom bjöds mini-me på godis som inte var helt jordnötsfritt... -Anafylaktiskt chock någon - nej, kanske inte...?


Glaset är lesset och förbannat!

*viskar* - Vet ni vad...?

Dom ringde från dels MIN kommun samt en grannkommun idag - jag ska på JOBBINTERVJU!!! El ja - TVÅ STYCKEN!!! Den ena lät riktigt intressant - nattjobb dock, men iaf?! :D

Det är inga tillsvidaretjänster men ett sjuksköterskejobb - jag som fullkomligt lagt det åt sidan! *glad*


Hejjar på Salem imorgon - älskar hans röst och musik! :)



Glaset är rätt så glad idag faktiskt. :)

"Att få vara med i samhällets utveckling och arbeta för förbättring av demokratiska processer."

Japp - exakt så skrev jag i en ansökan till ett jobb idag... Herregud så klychigt - men det kanske funkar? Jag hoppas det iaf. Det lät som ett rätt roligt jobb iaf - man skulle få vara med och ta fram underlag till motioner osv inom kommunen. Politiken ÄR jag ju lite intresserad av. Herregud - är man INTE intresserad av politik betyder ju det att man inte är intresserad av sig själv ens... *suckar* Att skylla på att det är tråkigt eller vilken annan ursäkt som helst är inget annat än rent skitsnack! Röstar man inte så har man inte heller rätt att klaga - eller rätt att begära nåt över huvud taget. -Hårda ord? Ja, men gå och rösta då! Eller som jag säger: "Om du tänkt rösta på Alliansen kan du lika gärna som att gå och rösta välja ut valfri sjuk eller arbetslös person och sparka lite på det. Eller - om du vill spara pengar åt sjukvården (varför egentligen?) så psyka personen istället, det går ju det med?

Vaddå? Verkar det som att jag har nåt emot Alliansen? Hm, VART har du fått den idén ifrån? Jag avskyr dom och hela deras existens!!! HUR kan man vara så känslokall inför svaga människor?! Deras människosyn gör mig mörkrädd - och att människor, precis som du och jag, tycker att deras tankegångar är rätt - då vet jag inte vad jag ska säga... Eller är deras grundsyn att sjuka människor = lata myglare? En sjuk människa är aldrig sjuk? -Eller? Precis som en arbetslös människa = lat myglare. Det är ett rent helvete att vara arbetslös kan jag meddela! Finns inget som slår en människa så fullkomligt till marken som att vara arbetslös! Inget duger du till och ingen vill ha dig! Jo, det låter verkligen som en drömtillvaro... För tänk att ha ett arbete där du behövs och får uträtta något varje dag - träffa kollegor - FÅ LÖN i slutet av varje månad?! Nej, fy va hemskt det låter - visst låter följande bättre då: Gå hemma hela dagen, slänga i en tvätt i maskinen, ta reda på disken, städa, titta på tapeterna på väggen - fundera på om det kanske GÅR att klättra på dom i alla fall, lämna barn till dagis för några timmars aktivering med andra barn, lämna dom andra till skolan, hämta barn från dagis, hämta barn från skolan, söka jobb, få hem besked om att det tillsatts med annan sökande utan att du ens kommit på intervju... -Drömtillvaro, verkligen... *kräks*

Jag är HUNGRIG!!! Vill ha mat - nu. Kan det bero på att jag bara åt en rostad macka imorse? Inge bra va? "Borde" äta mer...

Blev SÅÅÅ sugen på denna maten ikväll - har ni inte planerat mat än, så kör detta, det är så VANSINNIGT GOTT!!!

-------------------------------------
Salami- och ostfylld fläskfilé

Ingredienser
Portioner: 10

2 fläskfiléer (ca 1 kg)
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
2 msk smör eller margarin
2 mozzarellaostar á 125 g
100-150 g salami i tunna skivor
1/2 kruka färsk basilika
4 dl vispgrädde
4 msk chilisås

Tillagningstid: Över 20 min
Svårighetsgrad: Medel
-------------------------------------


Glaset är HUNGRIGT!!!

O nu ska jag spela lite Indiana Jones med mini-me.


Gör så här
1. Sätt ugnen på 225°C. Putsa filéerna och salta och peppra dem.
2. Bryn filéerna i lite matfett i en het stekpanna.
3. Skär djupa snitt i filéerna med ca 1 cm mellanrum.
4. Skär mozzarellaosten i tunna skivor, platta till en ostkiva något och lägg på en salamiskiva. Lägg på finhackad basilika.
5. Vik salamin på mitten och stick ner i skåran i köttet så att den stängda sidan blir uppåt.
Upprepa tills alla snitt är fyllda med salami och ost.
6. Lägg köttet i en ugnssäker form.
7. Vispa samman grädde och chilisås och häll det i formen.
8. Gratinera i ugnens mitt i ca 20 minuter.

Vad ÄR det med barn och mat...?

Sa vid middagen idag att våra barn skulle fötts i något land i Afrika istället för här... För då kanske dom fått som dom velat - ingen mat! För jag blir så in i h-e trött på allt tjafs om mat - det kan man inte äta, det är äckligt, det är si det är så - inget går att äta!!! Bortskämda ungar!!! Mellis är ju värst, han äter typ 3 rätter - o visst dom 3 äter han bra, MEN jag står inte ut att bara äta 3 olika rätter. Och ffa så tappar jag fullkomligt lusten att laga mat! VARFÖR ska jag stå i en timme och laga mat när det ändå bara blir gnäll? Då kan vi lika gärna köra mackor och (håll i er sockerfanatiker nu...) -KRÄM till kvällsmat... Kanske börja med det...? Ja, det ska jag nog. Man är ju inte helt på topp som lyxhustru precis - fast nu är jag normalt lessen för situationen som är. Glad kan ju ingen begära att man är iaf.

Shit va sugen jag är på ett glas rött nu!!! Ett bra vin!!! Med ett sånt där fint glas... *drömmer vidare*

I förmiddags när jag var ute och skottade snö hände nåt jag aldrig upplevt tidigare. När jag gick in så snörptes mina luftrör åt och jag fick lite svårt att andas. Det var lite pipigt där ett tag. Får se hur det blir imorgon. Jag har inte passet idag iaf - för jag mår inte helt 100 och då ska man inte jympa... Är ofantligt trött dessutom. Hm. *muttrar några väl valda ord...*


Glaset är trött.

Snö, snö, snö, snö...

Åh, vad jag älskar det! Det är helt underbart! Det är LJUST, det är krångligt med bilen, det är torrt (tills man kommer in), det är lagom kallt! Ja, jag älskar det verkligen! Njuter i fulla muggar av denna underbara VINTER!!!
Alternativet hade varit slask, vått och mörker - fullkomligt mörker... *BLÄ!!!*

Annars har jag skrivit om min jobbansökan - väldigt annorlunda, men eftersom inget hänt med den andra så why not?

Min tarm skriker efter kaffe just nu....


Glaset behöver KAFFE!!!!

Att acceptera varandras olikheter...

Svårt för endel - till och med omöjligt för andra.
Även om inte jag håller med om en del åsikter så respekterar jag den individens rätt att tycka som den vill. Sist jag kollade levde vi faktiskt i ett fritt land - för de flesta av oss iaf.


F.ö tycker jag att Lars Ohly hade rätt igår när de pratade om förbud mot burka - då blir de kvinnor som tvingas bära burka än mer inlåsta...


Glaset är fortfarande sjukt... :(

Sju-hu-hu-huuk... :(

Jag är sjuk = synd om mig...

Det blev visst Ki-box idag...

Vi firar 20 år som förening F&S i Skara så detta firas bland annat med att vi sista fredagen i varje månad under terminen har ett s.k "Jubileumspass". Detta är något jag håller i och bjuder in olika ledare till. Idag var det så dags för ett Ki-box pass. Något jag aldrig provat på förut. Det fanns dock bara plats för 36 deltagare så jag trodde inte jag skulle FÅ plats. Men det kom strax under 36 så jag fick plats! :)
Det VAR faktiskt rätt kul! MEN - min partner tillhör inte den kraftigare delen av befolkningen så jag fick hålla igen en hel del på slagen. Så träningseffekten uteblev väl en del, vilket i och för sig inte gjorde mig nåt för jag har tränat tre dagar i rad nu... *pustar lite* DÄREMOT så fick det mig taggad att gå på ett sånt pass med min käre make! Inte så att jag är arg på honom, men för att jag tror vi kan funka bra ihop. Vi har en bra, öppen och ärlig kommunikation emellan oss, så där känner jag att man kan slå till ordentligt! Och han likaså tillbaka. Sedan vore det något vi gör TILLSAMMANS, vilket också vore kul! Så jag hoppas vi kan få barnvakt några måndagar framöver. För mig är det ju gratis, men för honom kostar det, men, men... :)

Annars så är jag ganska jämn i humöret för tillfället. Blir lätt så när jag tränar intensivt. OFTA försvinner dipparna då - inte alltid, men OFTA. Det blir lättare att hålla dom borta då.

Har tagit mig en drink nu efter passet och ja, inte är den speciellt stark, men oj vad trött jag känner mig! *s* Den består av Absolut Päron, Midori samt Sprite. -Gott så det förslår!!! *me like*


Annars så är det svinkallt!!!



Glaset är trött men förnöjt! :)

Idag SATT DET!!!

Danspasset alltså! Var själv i måndags och det gick inte alls bra, men IDAG SATT DET!!! Jag var inte själv idag utan hade med mig min ena dans-"partner". Partner känns fel att säga eftersom vi inte "dansar" i den meningen utan jympar med musiken som främsta ledstjärna. Så nu känner jag mig riktigt STOLT! O imorgon är det skivstång kondition igen - om jag nu kan åka iväg... Lite knorrande från barnen här hemma på all min träning, men jag måste verkligen. Får jag inte träna så åker jag rakt ner och mår så dåligt! Dom brukar acceptera när jag säger "om jag får träna så blir jag en bättre och gladare mamma". :)
På fredag är det jubileumspass på F&S! Vi firar 20 år i år och på fredag ska vi ha ett litet speciellt pass - Ki-Box blir det. Aldrig testat det så jag har inte en susning om hur det fungerar... Förhoppningsvis blir det så många som kommer så vi får neka en del - hellre det än tvärtom iaf!

Glaset skall strax fyllas med VIN-VIN-VIN!!!!

Slängde min bricka i helgen.

-Sa jag det? Jag slängde min bricka där det står mitt namn på och "Leg. Sjuksköterska"... Vad ska man med den till undrar jag? Så nu har väl den som gottar sig i min olycka fått det riktigt roligt!

Ställer mig frågan vilka alternativ jag har... På nåt sätt måste jag få ihop pengar så vi kan göra iordning våran tomt för jag VÄGRAR ha en tomt på nästan 1700kvm och barnen tvingas i år IGEN leka på ASFALTEN utanför!!! Två somrar räcker!!!


Glashelvete...

DÅSIGHET!?!? - MY ASS!!!

Läser på Fass.se nu om tabletterna och biverkningarna...

Dåsighet (kan nedsätta uppmärksamheten), inträffar vanligtvis under de 2 första veckornas behandling (notera: dosreduktion lindrar vanligtvis inte sederingen utan kan istället riskera den antidepressiva effekten), yrsel, huvudvärk.

DÅSIGHET?!?! Betyder det att man ligger och sover mest hela dagen?!?! Snicksnack!!

Jag skulle må bättre var det tänkt...

Har fått tabletter utskrivna av min läkare för att jag ska må bättre "i själen" som man uttrycker det. I början fick jag Citalopram, men jag gick upp i vikt av dom så den förbättringen dom gav tog viktuppgången bort så det blev plus minus noll i slutänden. Nu har jag istället fått nåt som heter "Mirtazapin" - nåt sånt iaf. Och jag provade dom första gången innan jul och det jag minns var att jag blev så TRÖTT av dom!!! Provade dom igår igen för detta funkar ju inte, jag behöver hjälp. Men idag har jag inte gjort annat än SOVIT!!! Med tre barn hemma funkar inte det att ha det så. Idag har det varit speldag och mini-me är sjuk så det har ju gått att sova, men tanken är väl inte att jag ska sova i 2-3 veckor för att sedan vakna upp och må bra? Funkar som sagt inte med tre barn. Så nu får jag antingen fortsätta kämpa på utan tabletter eller ringa och byta igen... Han jag hade samtalsterapi med har ju inte behagat ringa tillbaka och det gav ju inget heller så det skiter jag i.

*blä* känner jag mest nu och *zzzzzznark....* Kan gå och lägga mig nu igen trots att jag sovit minst 4-5 gånger idag och då 30 min minst varje gång. -Stackars barn idag.. :(
Till middag blir det köttbullar och makaroner, jag orkar inget annat och barnen klagar ju på allt man gör så det får bli det idag. *blä - igen*

Stackars mini-me som fortfarande har feber... :( Borde vända snart tycker jag, 4 dygn med feber... :((



Glaset är fyllt av en enda trögflytande geggig sörja idag - som mest vill sova... Bara sova...

-Mat? Nej, tack.

-Eller...?

Get the point?!?!

Eller...? Vi kanske inte skulle åkt på bio idag.

Följande inträffade:

Kl 15.15 skulle vi vara i grannstaden för att titta på bio med barnen. Hela familjen skulle åka iväg. Jag lägger mig efter lunchen (strax efter halv tolv...?) med lillen för att vila lite - det slutar med att maken väcker oss strax innan två-tiden så det blir stressigt för mig. Trodde i min enfald han skulle väcka oss tidigare, men nej.
Så vi kommer iväg iaf, något försenade. Då märker maken att nåt är fel på bilen. Den kanar konstigt och låter konstigt. Så han kör intill på en p-plats, går ur bilen, går runt den - PUNKA på höger framdäck!!! Nu är frågan - kan vi åka vidare på däcket eller måste vi stanna och gå hem? Jag tycker vi kan köra hem - i sakta mak. Så det gör vi, vi vänder hem och kör sakta hemåt. Under tiden förklarar jag läget för barnen som ACCEPTERAR DET!?!?! Måste ge dom credit för det faktiskt för det trodde jag aldrig. Jag sa som det var, eventuellt missar vi bion nu för vi har fått punka. Vi har min mammas bil hemma för tillfället, lånar den när dom är i Egypten *mumlar nåt ohörbart* så när vi väl kommer hem får jag byta stolar i bilen, eller ja, mini-me's stol. Han har ju en bakåtvänd stol så det är inte helt lätt att skifta stol. Men vi hinner i alla fall innan klockan blir alltför mycket för att åka iväg till bion. Väl framme så är det MEGA-KÖ till kassan till bion - men tro't eller ej, vi hinner lagom tills reklamen börjar så det blev faktiskt perfekt.
När bion har gått typ en timme kommer så mini-me till mig och vill sitta i mitt knä. Då märker jag att han är ju som en KAMIN!!! Ungen har fått FEBER!!! Så det blir till och sitta med honom uppkrupen i knät det sista (vilket i och för sig är vrålmysigt, men anledningen kunde varit bättre). Så vi kunde se filmen och se klart på den trots allt.
När vi kom hem åkte vi förbi "Den Gyldene Måsen" och köpte med oss mat hem, mini-me åt pommes endast. Och dumma jag...? Jag beställer en Milk Shake jordgubb... Hrm... Det är ju som så att jag kommit på det sista att jag är laktosintolerant. Milk Shake...? Hörs inte det på namnet vad det innehåller?! *dumma spånhuvud* :)

Jaja, nu ligger mini-me i sin säng och ska sova och jag sitter utanför, det blir nog inget dagis i början av veckan i allafall, vilket kan vara skönt. Bara ut och åka två gånger per dag då. Hm, nu kom jag på - undrar när maken har kördag i veckan... Inte riktigt schysst mot en febrig unge att ut och gå med honom i minusgrader - tycker jag...

Var på skivstångspass i torsdags och har knappt kunnat gå på två dagar nu, dags att kunna göra det imorgon eftersom jag då har ett jympapass själv! *s* Sen på måndag blir det danspass - ENSAM!!! *nervös*



Glaset ska snart fyllas med rödvin tror jag... Sunrise Carmenére.... *mmm*

Beslut taget...?

Min utbildning till att bli sjuksköterska var ju ett av de sämsta jag tagit i livet, eller nej - DET sämsta jag tagit i livet. Så nu får det räcka. Jag söker inte fler arbeten som sjuksköterska längre - blir den som styr mitt liv glad då? Kan jag få ett städjobb åtminstone? 4h/dag...? Det räcker. Nej, jag ser inte ner på städare, men sjuksköterska ÄR ett "högre" yrke anser jag. Men jaja, jag får väl anpassa mig.


-Jantelagen slår till med full kraft! -Jag hade nog missat den...




Glaset är tomt.

Hjälm eller inte...?

Barnen ska på utflykt till ett ställe som heter "Kulhult" idag, ett ställe där man kan åka pulka och så. Jag skickade inte med stora killen (mellis är "sjuk" fortfarande och mini-me går ju på dagis så han skulle inte ens åka med) - jag skickade inte med stora killen någon hjälm. Dels så hade jag glömt av att han verkligen HAR en hjälm och sen tänte jag inte på vart dom skulle.
När jag kommer till skolan så blir jag påmind om vilka BACKAR det finns på Kulhult - ja man kan göra sig illa på en liten kulle jag vet, men nu snackar vi BACKAR - och så kom jag på att han har ju faktiskt en hjälm! Så in med barnen i bilen och snabbt hem - leta, leta, leta... - hittade hans hjälm! Så fick jag ner snabbt igen - in på skolan, då skulle dom precis gå iväg, så jag hann ge honom hjälmen. Lite liten var den, men hellre en liten hjälm än knäckt skalle säger jag.

MEN!!! Så finns det föräldrar som har såna j*vla dåliga ursäkter!!! Det stod inte på lappen man fick från skolan att dom skulle ha hjälm på sig - Nej, sa fröken, det fick föräldrarna bestämma själva - helt rätt enligt mig. Men så tyckte då denna mamman att det var väl ofantligt dumt då för dom hade haft en diskussion om det hemma och pojken ville inte ha hjälm. VADDÅ DISKUSSION?!?! Anser man som förälder att ens barn ska ha hjälm så SKA DEN HA HJÄLM!!! Ingen diskussion! Blir alltid chockad över sånt... JAG är mina barns föräldrar - JAG bestämmer över dom - INGEN ANNAN!!! *grrr* Sen hjälpte det ju inte att det är en mamma jag anser vara rätt puckad... Besserwissermamma... Jag kan inte prata med henne för jag blir alltid så arg. *pucko...*

Jaja, nu har han fått med sig sin hjälm, liten eller ej så är den med. Så nu kan jag dricka kaffet i lugn o ro. El ja - lugn och ro? Mellis och mini-me är ju hemma... Orättvist nog för dom så blir jag så TRÖTT på detta eviga pladder som är. Kan man vara tyst NÅN GÅNG?! 5 min..?


Och mina päron är i Egypten... Hm...




Glaset är trött och behöver få vila lite tror jag.

*Pust, stånk och stön!!!*

Ja, det är vad jag känner efter att ha varit på ett Skivstång + konditionspass. Ett pass där man använder skivstång plus tyngder och sedan dom sista 15 minutrarna har kondition dessutom. Hela passet är 75 min långt. Shit vad det var jobbigt! MEN?!?! Damdidamdida..... Jag FIXADE DET!!! *-HA!* Fick dom karlarna som trodde dom var så kaxiga innan - när dom stod still så hoppade jag som en tok och nog tyckte jag det var jobbigt, men jag var inte nära att stanna! *stolt som en tupp!* Inte bara karlarna förresten som stannade, det var många kvinnor oxå. :)
Det som saknas är ju lite vin... Jag vill alltid ha lite vin, eller en öl efter att jag tränat. Lite morot så där och jag har inte större lust att gå ner sådär väldans mycket i vikt. Jag är tjock - o gillar du det inte - så är inte det MITT problem! Dessutom anser jag att jag som överviktig har en viktig roll att spela som ledare inom F&S. Även ledaren kan vara tjock, men hon orkar ju...? Då kanske jag som motionär också kan orka, trots min vikt - och jag kanske duger i alla fall? -Lite det budskapet jag vill ge. Sen vill inte jag ge upp allt det goda i livet som skulle krävas. Vin... God mat... GODIS!!! Nej, kakor äter inte jag, gillar inte det speciellt mycket, det är annat som byggt denna kropp. G - O - D - I - S!!!! Sen ÄR det svårt för mig som är deprimerad att gå ner i vikt, kroppen fattar liksom inte grejen. Övervikt man lagt på sig under åren är heller inte så lätt att göra sig av med, man blir inte av med fettceller, dom minskar bara i storlek - men vill fortfarande ha samma mängd mat, så det blir en evig kamp.

Nu ska jag gå och SOVA!!! Ska upp tidigt imorgon och steka pannkakor till stora killen som ska på utflykt och åka pulka och ha sig. Lite lessen var han dock idag, blir retad i skolan säger han. Han är dock inte ensam tror jag - pissgänget i hans klass är på dom andra... *SKITUNGAR!!!* Får man ta tag i nån av dom och hota lite...? Eller strypa...? -Lite...?




Glaset är helt slut... (-Fysiskt slut...)

Gym...? Låt mig skratta...

Mellis har fått feber = ingen introduktion till gymmet imorgon.

Idag har varit en riktig SKITDAG!!! Mår PISS rent ut sagt! Kanske får ge mig på pillrena i alla fall och hoppas på att jag inte går upp i vikt igen för jag orkar inte.

Träna imorgon tro... Kanske kan hjälpa nåt?

Mål till sommaren....?

Ringde precis och bokade in tid till gymmet på F&S i Skövde. Ja, det blir en del resande och det känns i det dåliga samvetet - man ska inte köra så mycket bil... Sedan känns det lite i plånboken också, det kostar att åka fram och tillbaka. MEN - om jag ska gå på gym här i Skara så kommer jag få betala det också - detta är via F&S vilket betyder att det är gratis för mig! Vi har något som kallas Rikskort vilket innebär att vi tränar gratis på F&S i hela Sverige! Sedan får jag något att göra medans barnen är i skolan och på dagis. Blir alldeles lagom jag lämnar dom till 8.15 (skolan) resp 8.30 (dagis) åker till Skövde - tränar en timme drygt - duschar - åker tillbaka till Skara och hämtar lillen, lagar lunch, äter - hämtar dom stora och sedan har vi resten av dagen tillsammans! Jag klarar inte av att gå själv hemma och inget göra - så nu får jag nåt att göra och träna gillar jag ju!

Så ett (hemligt?) mål till sommaren är att jag ska ha fått en lite mer vältränad och tonad kropp. -Har ju inte tid att jobba då... *s* :) Men det skulle vara härligt att kunna ta på sig ett linne och ha synliga muskler. Min "drömkropp" är inte en smal kropp utan en vältränad med muskler. Sedan kan jag gärna vara lite tjock, det gör mig inget, men jag vill vara vältränad. Man orkar ju så tusan mycket mer när man är vältränd! I söndags var vi och åkte pulka och visst jag var också flåsig när ja kom uppför backen, men inte tusan slutade jag gå upp och ner för det. Maken var helt slut i benen... På kvällen hade jag dessutom mitt pass - gick jättebra. Visst var jag tröttare än vanligt, men det gick ju bra det med. Träning ÄR så ofantligt viktigt och att det kan få ta en så stor del i mitt liv utan att det påverkar barnen är ännu viktigare! Så på torsdag kl 10.00 ska jag vara på F&S i Skövde för introduktion till gymmet!!! Ett mål är ju också att jag ska bli så stark att jag i framtiden kan bära en bår utan större problem. *ler*

Glaset är förnöjt. :)

Fy FAN för rökare!!!

Stod framför ett yngre par idag i kassakön på Ica och det var h-e vad dom luktade! El ja - luktade?! Dom STANK fullkomligt av rök! Nåt så in i Norden äcklig och irriterande lukt finns inte. Nästan så jag hellre tar en svettig lukt än den...
Har svårt för rökare - mer egoistiska människor finns inte. Rökare som visar hänsyn är ungefär lika sällsynt som is i Sahara... *suckar djupt*

Tittar på Idrottsgalan just nu och det var väldigt vad genant och dåligt det var i år... *skäms*

Var på AF idag för att anmäla mig arbetslös. Det var typ 15 pers i kö vilket innebar att jag inte skulle kunna hinna anmäla mig innan det var dags att hämta mini-me på dagis. Han får ju bara vara där mellan 08.30 - 11.30. Att man är på AF är ingen orsak till att han får vara där längre. AF öppnar 10.00 för personlig service, dvs jag har cirka drygt en timme på mig att bli anmäld... -Grattis! Nu är jag ju nollad i min SGI som det är så för den sakens skull behöver jag inte anmält mig idag, men för att kanske kunna få nån a-kassa...?

Ska försöka få till tid för att komma intill och köra lite gym i veckan också - lätt att bli slapp. -Skrev jag att det var första arbetslösa dagen idag? Hade tänkt åka och träna egentligen, men det var ju AF idag - som ju ändå inget blev av!!! *irriterad!*

Fick ett bra mail av min pappa idag som peppade mig efter mitt besök på AF som sparkade ner mig ordentligt.



Glaset är lite vacklande.

Så var vi tillbaka på banan igen!

Efter att ha kört premiärpasset för vårterminen på mitt egna medeljympapass, det jag har själv, så är jag nu tillbaka på banan igen! Jag blev dessutom luffad (vilket betyder att jag blir bedömd som ledare, hur jag utför rörelser, hur jag förmedlar känslan, att jag följer uppsatta regler osv) och den gick suveränt bra! Sedan var det flera motionärer som tyckte passet var jätteroligt!
Har nog växt en två-tre meter idag iaf! Snälla låt det hålla i sig!!! :D

Ja hur glaset är behöver jag väl inte ens nämna...? *s*

Skitdag...

Har det varit idag. Hur den började snett vet jag inte, men det var snett från början.

Sedan ringde svärmor och sade att hon pratat med en människa om jobb. Då hade den människan tipsat om att deras skola behövde en skolsköterska. Mm... Skolsköterska och det jag är är det mycket stor skillnad mellan! Så det kändes inte bra att prata med henne och jag är rädd att jag var väldigt kort i tonen mot henne, men jag orkar bara inte hålla uppe masken längre.

I eftermiddag/kväll var jag och mini-me på kalas. Det var hos några som alltid är jättesena!!! Man skulle vara där till 16.00. Då höll dom på med det sista med maten, dvs mat var det kring 17.15-17.30... Vilket betydde att vid halv sju, när jag behövde åka hem hade dom inte ens börjat med efterrätten. Så jag fick ta med mig lillen hem utan kaffe och efterrätt. -På frågan från dom om vi inte ska ha någon glass eller kaffe, fick jag svara - Nej, vi får återkomma med den en annan dag, jag måste hem och lägga lillen. *suckar*

Det finns något i mitt bröst som gör ont - riktigt ont och ibland vrids det om och ökar.

Imorgon ska vi ut och åka pulka med mina föräldrar plus min syster och hennes barn. Åh vad jag ser fram emot det... Några timmar att hålla uppe masken till igen, eller så skiter jag i det bara - masken alltså. Eller skippar pulkaåkningen... Sjuka har väl barn blivit ofta.

En sak är bra just nu. Dricker Sunrise - Carmenere och äter Riesen (hatar reklamen!!!). Hade jag inte haft pass imorgon så hade jag tagit mer än ett glas.

Glaset är splittrat och jag går på bitarna.

Jag vs Reinfeld!

Härmed slår jag vad om att Fredrik Reinfeld kommer att bli återvald som statsminister innan jag får jobb!
Slår också vad om att cancer kommer utrotas innan jag får jobb!
Mina BARN kommer få jobb innan jag får det!

Ja, just det - BITTER!!! *blänger*

Tisdag är det idag.

Och dagen började KALLT!!! Maken hade bilen så jag fick ta tre barn till skola samt dagis i -17 grader, det var inte mänskligt! 1½ timme efter vi gått iväg kom jag så hem. In i duschen för att bli av med svetten och sedan frukost, efter det TÄCKE PÅ och glo på film. -Star Trek, så det var ju inte helt misslyckat. Somnade oväntat framför filmen... Verkligen oväntat... Verkligen... ;-)


Varför har jag så svårt att släppa andras elakheter eller kanske dumheter? När jag var på den enda jobbdagen jag hade förra året var det en gammal klasskompis till mig som var där och jag VET att hon fick ett samtal från chefen - angående just mig. När jag sedan pratade med MIN chef sa hon en massa saker som var ren och skär LÖGN om mig. Detta kom alltså från min s.k "kompis"... Jag kan bara inte släppa detta och känner det som ett enormt svek! Hon gav mig inte en chans och LJÖG dessutom om mig. Varför kan jag bara inte känna det som att hon är den svagare människan av oss två utan blir uppriktigt lessen? Jag har inte många vänner, där är en av orsakerna, jag kan inte med när s.k "vänner" ljuger, då får det va! Men jag kan inte släppa det...

I stora killen klass har dom nu bestämt att dom inte får ha riskakor med sig till skolan - detta för att dom äter sig mätta på dom. Jo, tacka sjutton för det! Frukost 07.30, mellis (riskaka) vid 9.30, lunch 11.30. Vem hinner bli hungrig däremellan, vad man än äter? Om inte annat så är det inte bra för tänderna! Varför ska dom ens äta nåt och hur kan dom begära att föräldrarna skickar med frukt till skolan? Skolan ska vara gratis. -Jo, pyttsan!

Mellis var annars nere hos tandsköterskan idag för att få sina tänder plastade. Han har fått sina 6-års tänder och dom är så gropiga så då vill man fylla i plast i dom så han inte riskerar få hål i dom. Det gick käpprakt åt h-e! Han blev rädd för sugen för den lät så högt. Nu HAR han ju rör i öronen och vissa ljud är han då väldigt känslig för. Så det blev inget gjort där idag. Funderar på om hans pappa ska försöka ta nästa gång - kanske går bättre? Jag tror han kan ha dåliga minnen av mig och sjukhus - vaccinsprutan som misslyckades två gånger och tvångssövningen efter det. Angående det har dom fått ny tid för vaccination - jag tänker inte låta honom vaccinera sig, hemskt men sant. Det kommer inte gå utan att tvinga honom och det vill jag inte. -Jo, det kan bli mycket mer om han blir sjuk men då får vi väl ta det då. Jag får leva i tron att det faktiskt räcker med en injektion... Varför ska barn ha lika stor dos som vuxna förresten? Men uppdelat på två gånger? Man ger ju aldrig medicin till barn i samma dos som till vuxna? Okej, vaccin och mediciner är två skilda saker - men kroppen är ju densamma...

Min morfar ligger inne på sjukhus igen och det är så tragiskt. Han har alltid varit en fysisk man, urstark, pigg och alert! Nu tynar han sakta, sakta bort. För 3 år sedan, två veckor innan mini-me föddes ungefär, fick han en större stroke. Han fick stora restsymtom och men för livet och nu för han en tynande tillvaro och det är så orättvist! I hela mitt inre så känner jag att det hade varit bättre för honom om man låtit honom gå den gången. Måste man rädda varje individ till vilket pris som helst? Att få dö med värdighet? Har det ingen mening? En praktikplats jag var på väckte min handledare en så bra tanke. Det gällde en man, drygt 60 år (så inte speciellt gammal) han hade fått en massiv stroke, i pricip totalförlamad, kunde inte gå, prata, äta - endast andas själv. Han hade en s.k PEG i magen, dvs en knapp som går rakt in i magsäcken och där man kopplar välling, det är hans mat. Hennes tanke var:
-Är inte det tvångsmatning egentligen?
Och jag tycker hon hade så rätt, det ÄR ju det! Hur kan vi veta att det är hans vilja? Vi vet ju inte ens om han HAR någon vilja - hur kan vi då sätta oss till doms över honom och tvångsmata honom? -Nu menar jag inte att alternativet är att svälta ihjäl honom, men tanken är intressant!

Mamma och pappa ska kanske köpa sommarstuga - eller jag, sommarstuga o sommarstuga. Det är ett HUS - fast en mindre modell som ligger 200m från Vänern! Skulle vara SÅ KUL om dom köpte den - vi som ingen tomt har. Släppa ut barnen att leka på sommaren innebär - ut på asfalten (som, som TUR ÄR, inte är speciellt trafikerad - endast vi som bor på gatan 7 hus, plus besökande) att leka. Det känns kan jag säga. Ha en tomt på närmare 1700kvm, och barnen leker... -på asfalten... *gråter inombords* Allt detta pga att jag inget jobb har. Fan - fan - fan - fan - fan - fan - fan!!!!!
Men - det löser sig ju snart säger nån käck människa. Nästa som säger det tänker jag kräkas på!!!! Löser sig? Hurdå? Det börjar regna pengar från himlen? Ska jag ta och utrota cancer medans jag ändå håller på - plocka ner månen?!?! *grrr*

Ser inget glas...

Förresten...

Sen när blev det lagligt att påbörja en omkörning när man möter en pågående omkörning? Åh, jag missar så mycket nyttig trafikinformation! Köra ut mitt framför andra bilar - oxå missat! Eller parkera precis som du vill, gärna nära bilen intill så dom har svårt att komma in i sin bil - gärna när det är 4-5 platser lediga på raken intill... Eller att man inte behöver skrapa rutorna på bilen - EGENTLIGEN...

VART kan man läsa om dessa regler?

Lyxhustru...

Ja, man kan nog egentligen säga att idag är första dagen på mitt nya liv som lyxhustru - eller rent och slätt arbetslös som det också heter. Lyxhustru låter dock roligare och ändå inte. Hm...?

Jag har i princip varit arbetslös nu sen jag slutade min utbildning i somras och nu har jag börjat tappa sugen. Varför ska man söka jobb när allt man får bara är svar som "Tack för din ansökan, tjänsten är tillsatt med annan sökande."? Tror inte jag tar i i överkant när jag säger att jag sökt närmare 100 jobb sen i somras, EN intervju har jag varit på och det jobbet gick ju käpprakt åt h-e, men dom hade (till mitt försvar) orimliga krav på ny personal. Men, man tappar suget och VILJAN att jobba när man bara går hemma. Det sker successivt, långsamt - plötsligt en dag vill man inte längre jobba. Och för VEM ska jag jobba? Visst pengar måste man ju få in - men varför ska man göra ett BRA jobb när det ändå är folk som gör skitjobb som får jobba? Lika bra att gå hemma då. Dessutom tappar man både i kompetens och självförtroende när man läst till ett yrke och sedan aldrig får jobba som det.

Idag skall jag iväg och äta lunch med min mamma - sista veckan nu jag kan göra sånt. Nästa vecka får lillen bara gå 3h/dag på dagis och dom stora endast gå i skolan - vilket dom ser fram emot. Är dock INTE förtjust i att lillen bara får gå 3h/dag, det är inte bra för så små barn. Hade lika gärna kunnat ha honom hemma, men hur hade det då gått när jag får jobb? Skulle jag följa mitt hjärta skulle han vara hemma på heltid, för nåt jobb lär jag ju aldrig få. Ingen idé att låtsas längre, bättre vara realist och se livet som det är. Att leva i någon slags drömvärld har aldrig hjälpt något. Förr hade jag ett ordspråk jag levde efter "Det ordnar sig alltid." Hm... -Nej, det ordnar sig aldrig är sanningen. När man väl lärt sig det och lärt sig acceptera det tror jag man kan komma framåt i livet, fram tills dess står man på samma punkt och skrapar med foten i golvet och inget händer.
Låter jag bitter? -Det är väl inte långt ifrån sanningen, eller så ÄR det sanningen!

Köpa lott idag kanske? Undrar om man kan vinna några tusen...? Det vore härligt! 10' räcker, jag kräver inte så mycket. Men då kunde jag göra det o det o det o det... Och i slutänden blir det inget spenderat för vi måste spara.

Ska försöka prata med mamma idag om våran tomt också, detta går inte... :(


Glaset är bittert men ändå förhoppningsfullt!

TRÄNAT!!!

Har jag gjort - 2ggr idag! Så nu är det en BRA DAG!!! Mår alltid så bra efter att jag fått träna - otroligt vilken skillnad det gör. Ska ta mig ett glas vin sen också - så nu når vi väl nirvana ikväll... *s*

Men jag är hungrig - vad ska jag äta...? Sugen på såna där inlagda stekta strömmingar - men det finns inget öppet som har dom nu - allt börjar ju typ stänga nu oxå så. Hm, kanske hinner att åka och köpa kaffe iaf! Det var ju SLUT kom jag på nu!! Skit också... Hm, ja, klockan är nio nu - affären stänger tio - jag hinner!

Glaset är hungrigt men glatt! :D