Sitter och firar i min ensamhet...

Blev idag erbjuden ett vick som sjuksköterska på ett äldreboende plus lite distrikt från den 15:e maj till och med den 15:e september. 75% tjänstgöringsgrad och 24' i månaden! -Precis det jag ville och begärde! *GLAD!!!*

MEN - nu har gubben gått och lagt sig när jag väl kommer hem... Har varit iväg på ett sminkparty - Mary Kay - och han hade det jobbigt på sin fotbollsträning. Så han gick helt sonika och la sig... *trist* :(
Och på min sida sängen ligger det fullt med grejer som jag la upp där tidigare idag - hur jag ska få plats där begriper jag inte - så jag skiter i det och lägger mig nån annanstans. *sur*


Glaset var bubblande fullt på vägen hem men blev rätt torrt nu... :(
Nya tag imorgon!!!

I'm so tired...

Finns nån låt som går så va? I nån komedifilm av han Mel Brooks.

Har ont i foten igen efter att ha haft två pass på raken i onsdags. Det var bra innan - men nu vet i skråen... Det gör gôront! Ändå har jag tagit en Voltaren. :(

Imorgon kanske jag får besked om ett jobb... -Vad vill jag - egentligen, innerst inne?


Glaset är väldigt trött, men rätt så nöjt. :)

GAAAH!!!

*sliter mitt hår!!!*

Anställningsintervju idag igen...

Känns fel att beklaga sig, men det tänker jag göra i alla fall! För det är ohyggligt påfrestande att gå på intervjuer!

Och nu ska jag gå och göra mig "fin" till intervjun... -"Fin" och "fin" i och för sig...


Glaset är tomt idag. :(

Intervju idag igen....

Ska på intervju för ett jobb som syrra på öppen psyk mottagning i Skövde idag. Ett jobb jag faktiskt väldigt gärna skulle vilja ha. Dels är psyk en spännande gren inom vården och dels så är mottagningsarbete väldigt bra rent arbetstidsmässigt! Sen är det en stooor sak till - det är såvitt jag minns en tillsvidaretjänst!!!

På måndag ska jag på en annan intervju, ett vick som sträcker sig fram till 15:e september. Dock en bit härifrån, 48 min resväg enligt Eniro och det brukar stämma. Nästan 6 mil enkel väg. Men det är bara här nere som det anses vara lång resväg. Uppe i Sthlm hade man jämt den resvägen och inte reagerade man för det? Och i Norrland kan jag inte tänka mig man reagerar nämnvärt för en så "kort" sträcka? *s*

Nåja, två jobb som är stadigvarande ett bra tag framöver i alla fall... Vågar man hoppas?! Jo, visst måste man det?!!!


Glaset väntar på dagens första kopp kaffe och är REJÄLT nervöst!

JAG VILL HA EN PAUS!!!

Missförstå mig inte - jag älskar verkligen mina barn och skulle kunna gå på glödande lava för deras skull eller va f*n som helst. MEN - jag vill ha en PAUS nu!!!
Varje dag ser precis likadan ut och är så koncentrerad. Upp strax innan sju, fördela kläder till barnen, hjälpa mini-me litegrann. Plocka fram frukost, äta frukost - packa in barn i bilen för att lämna dom stora till 8.15 då deras skoldag börjar. Mini-me ska vara på dagis 8.30, så där blir det lite väntande innan man får lämna honom. Efter det åker jag hem - gör ingenting utan väntar mest på att tiden ska gå. Man hinner i princip påbörja något - sedan måste man avsluta det direkt för kl 11.15 ungefär åker jag iväg för att hämta mini-me igen. När vi kommer hem, 11.40 skall jag göra lunch till oss båda. Vi är ofta klara till 12.15 nånstans. Då ska vi vänta på att få åka iväg och hämta dom stora som slutar skolan 13.15. Så vid 13-tiden åker vi iväg och hämtar dom stora. Efter det är jag ensam hemma med alla tre fram till 17-tiden då deras pappa kommer hem och då ska vi äta strax efter det.
Tre-fyra gånger i veckan åker jag iväg på kvällen för att träna i ungefär en timme. -Det är mina enda andningshål... Just nu känns det som det är för mycket barn. Jag vill ha en PAUS!!! Kanske få åka iväg en helg och få känna hur jag saknar dom?! Få SLIPPA laga mat varenda dag?!
Jag är så trött - trött inuti.

Funderar på att ringa min mamma om dom kan vara barnvakter i helgen, för maken åker aldrig iväg själv med barnen någonstans eller hittar på något själv med alla tre. Det gör bara jag... Kanske man kunde köpa lite blommor och plantera?



Glaset är tomt.

Vintersaga...

"Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind."

Jag är NERVÖS!!!

Finns inget att vara nervös för - men jag ÄR nervös - känns i hela kroppen! Jag och maken ska på bio ikväll - det har vi ju gjort förut. *mysko...*
Har varit sån hela eftermiddagen. Inte bara mysko utan faktiskt jobbigt.

Hm, jaja. Huset är städat till stor del idag i alla fall - det känns skönt.


Glaset är nervöst. (-Kan ni tänka?!)

Tränade i eftermiddags.

Fick egentligen inte ihop det men tack vare en SUPERGULLIG mamma som ställde upp som barnvakt så funkade det! Och det behövde jag kände jag! En riktig genomkörare med en bra och duktig tjej som ledare! Vi har en låt som är samma - men på två mycket skilda ställen i passet. Min version är bättre! *s*

Försökte mig på att få ihop sommarens pass tidigare idag, men det blev inte alls bra. Fel låtar eller fel dag - jag vet inte. Fel vart det i vilket fall som helst.

Nu sitter jag med en Xide(r) framför mig, den var god, citrus/pine-nånting... Lite sommarkänsla. :)

I helgen ska stora killen på kalas på lördag till en kompis. Det blir nog roligt för honom. Själv hoppas jag få komma iväg på en samlarmässa! Kan faktiskt cykla ner kom jag på nu...


Glaset är fortfarande rätt så fint, men trött efter dagens händelser. :)

Bättre idag! :)

Nån slags sten verkar ha fallit från mina axlar - skönt känns det i alla fall för den va TUNG! Lättare att andas idag också! Och nej, jag tänker INTE måla f*n på väggen nu och tro det blir sämre - det känns BRA - NU! Då lever jag efter det också! :D



Glaset skimrar lite fint...

Till syvende och sist är vi alla ensamma...

Ensamma i oss själva. Vi kan ha folk omkring oss att prata med emellanåt, folk som rör vid oss - visar att vi är fysiska varelser - men vi är alla ensamma. En del troende hävdar att det alltid finns någon med dom och det måste vara trösterikt att tro det. Själv kan jag inte förmå mig till att något som inte existerar finns. Till det är jag alltför praktiskt och kritiskt lagd. -På gott och ont.

Vissa tankar känns befriande i ensamheten, andra betungande. Men i ensamheten är jag ensam om dom och ingen vet om vad dom innebär eller handlar om.

Jag tror det är så enkelt att det handlar "bara" om signalsubstanser. Visst har jag det jobbigt med min arbetssituation - som f.ö knappt existerar - och det är fruktansvärt betungande med ekonomi osv. MEN...? Inte borde det medföra detta?! Och jag vill inte prata om det jämt heller!!! Har en förstående make, men han vill hela tiden prata om det och vad f*n ska jag prata om?! Det finns ingen lösning! Eller jag, det kanske det gör, men jag är inte villig att gå upp i vikt, då mår jag dåligt på grund av det. Och då blir det plus/minus noll.
Borde kanske ringa läkaren igen... Skulle ju bokat ett återbesök men...

Sedan är frågan - har jag börjat identifiera mig med att må så här? Är det mitt normala tillstånd?



-Skitglas! :(

Hur har en del barn det på sina lov....?

Undrar jag allvarligt efter att stora pojken IGEN kommer hem första dagen efter ett lov och har ont i huvudet. Ont i huvudet för att en till tre barn i hans klass för ett sånt oväsen!!! Jag gick här tidigare imorse och funderade på hur han hade det i skolan idag egentligen. Jag hade tydligen rätt... :( Så nu är jag tacksam att jag INTE har något jobb utan han kan få komma hem direkt efter skolan och få ta det så lugnt han vill. Ska det verkligen behöva vara så?!?!

Efter sportlovet tog det c:a 1 vecka innan det lugnade ner sig såpass att han slapp ont i huvudet. Har han det efter morgondagen också så vet i tusan om jag vill släppa iväg honom torsdag/fredag...

För mig blev det en skitdag. Ett stort hål som växer och växer. Värdelös, tom, fattig...


Glaset är - kan ni tänka er(!?) - tomt!

Att ta hand om sina barn - är det ett JOBB?!

Många kvinnor klagar på att det är så mycket att göra med barnen, det ska göras detta - det ska göras dittan... Och att dom är obetalda för att göra detta jobb. Men vaddå JOBB?! Är det ett jobb att få ynnesten att ta hand om sina barn?!

Nej, det blev inget... :(

Med den senaste intervjun jag var på. Håller en tumme dock för den intervjun jag ska på den 15:e april...!! Ska på intervju för öppenpsyk, en mottagning. Så det borde alltså innebära mån - fre, kontorstid... Åh, vad jag önskar. En tillsvidareanställning dessutom!!! Även om jag kanske inte vill jobba på psyk i framtiden så är det ett jobb!!! Ett FAST jobb! Helt otroligt i såfall. Vågar man hoppas - lite? Jag vet inte. Samtidigt så tycker jag nog att jag borde passa på psyk. Hm... F*n oxå... :(