Är fel tycker jag - så har vi utrett det - det är upp till varje familj att bestämma hur man vill fördela dagarna anser jag.
MEN!!! Det jag inte kan förstå är att män FORTFARANDE inte anser att deras barn är värda att få ha sin pappa hemma under deras första levnadsår!? Varför skaffade dom barn - om dom ändå inte vill vara tillsammans med dom? Att skylla på ekonomin är ett svagt kort, finns inga pengar i världen som kan vara värt att INTE få tid att umgås och få vara med sitt barn. Då har man sneda värderingar i livet. Att mamman ammar de första 6 månaderna är en sak (inte alla mammor är ju "bra" mammor heller så dom ammar ju inte....) men efter det kan pappan vara hemma!
Argumentet att barnen inte är så roliga när dom är små och pappan har mer gemensamt med det när dom blir större är rent löjeväckande! Vaddå inte så roliga? Har vi mammor roligt med dom när dom är små? Nej, det handlar inte om att ha roligt - det handlar om att umgås och lära känna sitt barn! Män är egoister i många situationer, men att umgås med sitt eget kött och blod tillhör inte det tydligen...
Sedan finns det självfallet situationer - åt BÅDA hållen - där det helt enkelt inte fungerar att pappan - eller *hugaligen* mamman(?!) - inte kan vara hemma, det förstår jag också. Men grundsynen...
Idag är en skitdag för jag har inte fått sova. Hade vi haft ett rum till hade jag sovit i det och inte behövt lyssna på snarkningarna... SÅ trött på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar