Har jobbat några dagar...

Och det är skrämmande hur mycket man tappat på bara drygt ett halvår känner jag. Visst - allting finns därinne och behöver bara plockas fram, MEN....!!! Sedan hänger dagen på vårdcentralen jag var på kvar och den dagen var verkligen SKIT! Eller blev i efterhand i alla fall. En tidigare kompis till mig ljög sig blå om vad jag kunde och inte - aldrig att jag förlåter henne!!! Långsint är jag när det gäller sånt. Och varför ska jag förlåta det? Jag är 36 år, har bättre saker för mig än gå omkring och mjäka för folk! Ljuger hon om mig finner jag ingen anledning att vara vän med henne längre. Har man diarré i det blå skåpet får man stanna därinne.
Så det är med det i bakhuvudet jag jobbar numera. Så fort dom pratar med chefen sitter en liten jävel på min axel och säger "-Ser du...? Nu pratar dom om dig, -att du inget kan!" Allt självförtroende jag hade efter mina praktiktider är som bortblåsta och jag står på minuskontot.
På mån/tis i veckan som kommer ska jag jobba natt i en annan stad. Ett jobb jag hellre vill ha än det jag jobbade på i veckan. I det innebär det att man jobbar två syrror ihop, vilket jag tycker verkar jättebra! Dels kan jag komma med nya idéer och dels så får man chansen (förhoppningsvis :) att lära sig av den andra syrran! Sedan gör man i princip rena s.k HSL-ärenden och inte SoL-ärenden. Det känns lite som en light-variant av ambulans. Och innerst inne siktar jag på ambulansen. På det jag var på i veckan har dom haft det väldigt lugnt tydligen och jag har GÅTT ÅT!!! Sitta ner och inte göra ett jota mer än fika?! Jag orkar inte med det!!! Jag vill JOBBA!!! Men jobbar man på sjukhem, korttider osv - så gör man det för man vill inte jobba, eller man vill inte känna av någon form av stress.
Hoppas det kommer gå bra att jobba tre nätter i nästa vecka och att det fungerar bra med personalen. -Håll en tumme!


Nu hoppas jag dock att alla som svurit över denna kalla och snöiga vinter får sitt. I Skaraborg är det numera plusgrader, slask och mörkt = en vanlig svensk vinter. Så nu borde dom väl vara överlyckliga? -Eller...? Jag tycker det är vedervärdigt! Men jag sa till alla jag träffade att jag ÄLSKADE verkligen vädret vi hade innan! Älskade det lika mycket som jag HATAR värmen på sommaren! Orkar verkligen inte med värme - och ingen orkar med mig då heller. Så nattjobb på sommaren kanske är bra för mig? Ljumma sommarnätter...? Finns det nåt bättre? *minns*


Annars händer det inte för mycket i detta hus. Livet går sin gilla, förutsägbara gång, på gott och ont.


Har inte på länge känt något behov av att ha ensamtid, alltså att vi ska lämna bort barnen någon kväll/helg. Känner det inte riktigt nu heller - även om jag är ledsen på stora killen som lät sin besvikelse över att en viss låt inte gick vidare i Melodifestivalen vidare gå ut över mig.


Borde gå och lägga mig nu, är ju så OFANTLIGT TRÖTT på dagarna - nästan så jag funderar på om nåt är fel, men det är ju rätt skönt att sitta uppe i lugnet också... Hrm...


Glaset är nog mest väldigt trött nu tror jag.