Jag blir så trött på kalas... Finns det nån självuppfyllande poäng i att ha det så länge som möjligt. Min släkt verkar dra ut på det i all EEEEEVIGHET! Idag var vi bjudna kl 16 på kalas, maten var klar inte så långt därefter, 16.30 ungefär - alla åt och det var gott. Vid halv sex hade väl alla ätit upp, fanns lite ost oc kex att äta också.
Vid tjugo minuter i åtta syns inte röken av vare sig nå kaffe eller tårta som jag vet har inhandlats! Istället har man den senaste halvtimmen ägnat sig åt att diska upp allting vi ätit på... Så då bestämmer jag att vi behöver ge oss av hemåt med barnen. Vi har barn som inte klarar av att vara uppe längre än deras vanliga läggtid. Då får både dom och vi betala det dagen efter i form av gnälliga och skrikiga barn - inte schysst mot dom. Så vi får helt enkelt bege oss hemåt och tacka för oss - utan tårta.
När vi väl kommer hem, strax efter klockan åtta - melodifestivalen!!! - så sätter vi oss ner och tittar. Tjugo i nio säger mellis att han är trött och vill lägga sig!!! Det inträffar liksom inte att HAN säger något sånt. Så egentligen - om vi inte hade åkt hem - hade vi varit kvar på kalaset med jättetrötta barn. Mini-me la vi direkt när vi kom hem vid åtta, två minuter senare sov han... *suckar*
Dessutom bjöds mini-me på godis som inte var helt jordnötsfritt... -Anafylaktiskt chock någon - nej, kanske inte...?
Glaset är lesset och förbannat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar