Älskar mina barn över allt annat, men just nu går dom mig på nerverna och det finns inget slut!!! Det finns ingen som kommer och säger "-Jag kan ta dom, åk iväg ett tag du." Bara en förstående min och "-Det blir bättre när du börjar jobba". Så då spelar det liksom ingen roll att jag inte orkar just nu?
När jag har mått dåligt ett tag och är på väg upp så finns det så mycket som slår ner mig igen. Under tiden jag mår dåligt gör jag ingenting, jag har fullt upp med mig själv och hålla uppe masken inför barnen, så allt annat blir "lidande". Detta betyder att andra delen i detta hushåll får VILA uppenbarligen - dvs den delen behöver inget göra heller. Utan det tar jag när jag mår bra igen - dvs slås ner igen.
F*n, j*vla deppblogg detta är då.
Den som inte kan ta deppet behöver inte läsa, eller hur? :-)
SvaraRadera*kramar om hårt*