Neggoblogg...?

Ja, det känns som en liten neggoblogg det här? Men så kanske man behöver skriva av sig som mest när det också känns som värst?

Idag gjorde jag fel, men det var ett fel för att det kanske skulle kunna bli lite bättre... Igår och idag skulle jag egentligen ha först gått bredvid på ett jobb och sedan jobbat själv. Men igår natt vid halv tio-tiden hörde jag "konstiga ljud" från mini-me's rum - han kräktes... Sedan kräktes han en 7-9 ggr till på natten och sedan fick han feber igår. Så jag fick ringa och säga att jag inte kunde jobba. Maken var ensam på sitt jobb och i mitt liv är familjen viktigast, så det var inga problem att jag skulle vara hemma.
Imorgon skulle jag jobba kväll - men idag kände jag att jag orkar inte. Jag orkar inte sätta på mig masken och vara den glada människan. Även om jag VET att ingenting blir bättre för att jag går hemma så valde jag den enkla vägen idag. Så jag ringde och sa att mini-me fortfarande är sjuk. Och jo, visst är han sjuk fortfarande, men han har ju en pappa som är föräldraledig på fredagar... Men idag valde jag alltså den enkla vägen.


Men NÅT positivt har jag ju i alla fall! Våra underbara barn!!! Stora killen vann ju kompistävligen i sin klass. *känner mig stolt som en tupp* Men, lite kritik har jag mot en sån tävling för det blir för mycket prestationsångest för honom.
Det var dock LÄNGESEN jag kände att man ville ha barnvakt för att få vila lite från barnen, känner inte alls av något sådant behov i dagsläget. Vill inte alls lämna bort dom! Och det känns enbart positivt att känna så. Älskar dom av hela mitt hjärta! Plus deras pappa då som på nåt underligt vis orkar med mig och mina idéer och hur jag mår...

Strax blir det lunch med lillen här hemma. Har tänkt försöka köra skivstång ikväll - då vill det till att äta ordentligt idag! Köttbullar och makaroner går lite fetbort... Hm...


Glaset är tomt.