torsdag 3 december 2009

Jag kan inte med

människor som i ena stunden gör en sak - för att i nästa be om ursäkt för sitt uppförande. Betyder det att man kan bete sig precis hur som helst i första läget då - bara man ber om ursäkt efteråt? Nej, tyvärr, inte i min värld.
Däremot förstår jag och accepterar att man kan handla och agera på ett sätt som inte är normalt för en människa i en stressad situation. Att man blir förbannad för att någon inte gjort som den sa den skulle är väl helt naturligt. Till det hör dock att man får acceptera att vi alla är människor och vi ALLA gör fel ibland! En del av oss - utan vilje - mer än andra.
Sedan är det inte lätt att veta att den personen som gjorde fel mår dåligt från första början och kanske inte behövde få all den skopan ovett. Men det är jobbigt att få det i alla fall.

Jag har aldrig, aldrig, aldrig blivit arg och skrikit på mina barn när dom gjort sönder något, eller glömt av något, eller gjort något fel - för jag vet hur det känns - inuti. Det vill jag inte dom ska uppleva. Man känner sig tillräckligt dum och misslyckad när man gör något fel utan att någon annan ska lägga någon negativ värdering i det man gjorde fel.

Väntar på att få pengar också från min dag jag arbetade på vårdcentralen... Ska jag få några tror inte jag att det kommer att gå lätt, då får jag nog kämpa för det. Orkar jag kämpa? Nej, inte nu, då skiter jag i det. Då får det va.

Snart kommer barnen hem - deras pappa är och hämtar dom - han och jag verkar må lika dåligt, så det blev en liten "deal" där. Jag lämnade dom imorse - nu får han hämta dom. Tror jag ska ställa mig i tvättstugan (dom kommer in från garaget via tvättstugan) och krama alla välkommen hem idag - behöver det. Får vi se vem av dom som är arg idag... Alltid är det nån - tre pojkar - alltid nån arg.

Vill inte fira julafton...

Det är nån äcklig sörja i glaset...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar